Jag har långsamt anpassat mig till min nya tillvaro. Människan är i sanning ett anpassningsbart djur. Jag stiger upp klockan sju och gör frukost, där efter väcker jag min son och ser till att han klär sig, äter, borstar tänderna och alla andra morgonbestyr som hör till. Därefter följer jag honom till skolan. När jag kommer hem sover jag oftast 2 timmar. Om det är måndag, onsdag eller fredag går jag ut med min vän och joggar klockan 12. Sedan äter jag lunch. Städar. Skrotar omkring. Tittar på "Det Okända". Klockan 15 hämtar jag min son i skolan. Han leker sedan med sina kompisar som bor i samma hus som oss med stopp för middag klockan 17:30, för att sedan komma in för kvällen 18:30. Då spelar vi spel som exempelvis Memory eller Plockepinn, eller leker med modellera, eller ser en barnfilm. Så går han och lägger sig klockan 20 och jag stannar uppe och tittar på TV, ser dokumentärer på nätet eller läser böcker tills jag går till sängs vid 23.

Det är en ganska bekväm tillvaro, ehuru jag föredrar att förvärvsarbeta, men efter den långa tid av förnedring som jag har utsatts för så accepterar jag status quo.