Idag är det den första dagen sedan början av februari då den sista grova kränkningen ägde rum, som jag känner mig lätt till sinnes. Jag har 9 månader framför mig med full lön och inget arbete. Det känns mjukt som bomull i själen. Bomull! Är ni inte med i facket: gå med! Och var inte rädda för att stå upp och kräva åtgärder om någon behandlar er illa, det är otroligt påfrestande att stå ensam mot en stor stark Arbetsgivare men om ingen någonsin gör det så kommer de att fortsätta att agera maktgalna småpåvar och vips! är vi tillbaka på 1800-talet när man fick stå med mössan i hand inför patron och erhöll betalning i form av brännvin.

Okej så långt kanske det inte går, men man vet å andra sidan aldrig.