Jag tänker att det inte är jag som ska sitta här och skämmas. Jag har inte gjort något fel. Jag har gjort så gott jag har kunnat i en plågsam situation som de flesta inte skulle stå ut i längre än några timmar och jag har dessutom behandlat alla omkring mig med respekt.
Ändå skäms jag. Varför? För att jag visar mig "svag"? Varför får alla andra vara svaga utom jag? Varför får inte jag fly undan? Varför ska jag utsätta mig själv för orimliga scenarion? Jag har väl lika stor rätt att inte orka som alla andra? Om folk kan bli sjukskrivna till höger och vänster på grunder så lösa som "Jag blev så besviken för att drömjobbet inte visade sig vara det jag hade förväntat mig"?
Ja. jag hakade upp mig rejält på det där för jag bara BU-HU.
Nej! Det är ingen tävling etcetera men... kom the fucking igen...
Förlåt. Förlåt så mycket. Jag ska vara ödmjuk. En jävla bajskorv kommenterade ett inlägg på min FB en gång och skrev ironiskt; "Du är lika klädsamt ödmjuk som alltid". Jävla stropp!
Just ja. Ödmjuk var det. Jag ska börja bete mig så som normen kräver, jag skall producera klyschor på min FB, rosa och glittrande bilder med fyrtiotusen hjärtan och hoppande smileys och det ska stå saker som "Fånga dagen, i morgon är det en annan dag!" och "Det är alltid som mörkast innan gryningen!" och "Frukt är naturens godis och därför är alla är vackra på insidan!" och "var som en spindel; med åtta ögon öppna ser du världens mångfald!" och "Bönsyrsehonan äter upp sin make efter parningen - kärleken och livet fortgår genom osjälviska handlingar så som att låta sig bli uppäten med potatis och sås, gärna med en grönsallad till och glöm inte att salta och peppra din uppoffring liksom universum saltar oss med kärlekens ljus!!" och "Var dig själv! Ingen annan vill vara du!" och "Tänk som en utter; var positiv, den största stocken är den tyngsta av en orsak och håller floden stången!" och "Efter regn kommer solsken! Tapirer deppar inte! Skyarna är deras SSRI - le, le som en tapir! Ta emot livet ty Tapirens hovar har klapprat mot underlaget i miljontals år och kommer att fortsätta att klappra till tidens ände!"
Åååå-kej. Där flippade det.