Men... orka.

otrohetssajter

Jag tänker: att folk orkar hålla på? ORKA! Liksom. Om jag vore fatalt missnöjd med en relation så skulle jag avsluta den, det gjorde jag förresten för 6 år sedan. ja, det var jobbigt, ja, det var ledsamt, ja, det var ensamt under några år, ja, jag förlorade mer än hälften av vår gemensamma sociala cirkel och klev ensam ut i det okända men så här med allt det i backspegeln så säger jag att det definitivt var värt det. Hellre det än att kissa den jag levt med i sju år direkt i ansiktet genom att göka med någon idiot från Victoria Milan. Jag är nu inget helgon och risken/chansen finns även för mig att jag någon gång skulle kunna vara otrogen men jag skulle inte planera det taktiskt och strategiskt och köpa speciella hemliga mobiler och kläder och konton för ändamålet och däri ligger skillnaden mellan ORKA! och ärlighet.

Gröna pannkakor och spökbord. Lillemans Halloweenfest är snart klar att intas av fem hysteriska sockerspeedade barn. May God have mercy on my soul.

Jag är tankegissandets okrönta kung.

Jag: ...ja och så vill jag ha rakat i nacken.
Friskörskan: (skeptiskt) rakat?
Jag: Ja.
Frisörskan: ...är du säker?
Jag: Jag är säker.

Det var tydligen konstigt detta, med rakandet.

Happy Halloween everybody.

Dagens insikt.

Pumpor är tunga.

Skumma drömmar

Mitt undermedvetna verkar vara av den ytterst aktiva sorten, eller så är det bara så att jag är en person som har förmågan att komma ihåg mina drömmar väldigt väl. Nå. I natt fick jag vara med i en film som handlade om att jag hade fått ett mejl på facebook från en väns (läs:bekants) tjej som hade skrivit en mycket arg text till mig på engelska, den löd ungefär så här: "O my god!!! You are such a TRAMP!!! Why the hell do you have my boyfriend on your friend-list?????!!!! WHORE!" å ja ba: "Oh I´m so sorry, this is so embarrassing, I´m sorry, I didn´t mean anything with that I did not know that he had a girlfriend" å hon ba "Shut up you whore!! No one can take him from me and most sertainly not YOU!!!"

Och i vaket tillstånd tänkte jag att denna fiktiva facebook-väns-tjej måste antingen vara

A, sexton år gammal.
B, gravt svartsjuk gränsande till manisk

Det undermedvetna arbetar på mystiska sätt.

Film: Interstellar. Måste.Se.

MVH

Science fiction-nörd

Yepp, that´s the kinda stuff I think about.

I videon till Terrence trent D´arbys låt "Sign your name" finns det en scen där han sitter på sin motorcykel (som han för övrigt förvarar inne i sitt sovrum när han inte använder den) utanför sitt ex lägenhet och glor in genom hennes fönster medan han monotont gasar motorcykeln, ja venne men är inte det så som typ en stalker beter sig? Om jag vore hon hade jag ringt polisen.

Nu tror ni att jag är ett inbitet Terrence trent D´arby-fan, så är icke fallet, det var bara en komisk tanke som slog mig när jag satt på pendeln.

Eller så samlar jag på Terrences könshår och kedjar fast mig vid hans lägenhetsdörr och gråter och gråter: "Terrence... please... you told me to sign my name on your heart, and since I don´t have your heart - yet - I have signed it on this cow´s heart, why won´t you answer me?? Please!"

Från fåtöljen:
- io!Io! Io! io!
- Snälla, jag försöker skriva ett tjänsteutlåtande.
- Men ja e en polis som kör en dum kille som har ont i halsen!

Apropå att bli ful på bild; när jag gick i ettan år 1986 (ja, så gammal är jag) så tog fröknarna bilder på oss en och en när vi var på en lekplats. Min mamma fick aldrig några bilder på mig och frågade efter ett tag varför. Svaret blev att de tyckte att jag gjorde en sån konstig och ful min att de trodde att hon inte ville ha bilderna på mig. Min mamma blev arg. Hon fick bilderna. Jag gjorde ingen konstig eller ful min, min mun såg lite spänd ut eftersom jag inte tyckte om att bli fotograferad.

Om man hade sagt så idag hade man blivit anmäld till skolinspektionen. Bara tänk tanken att någon skulle säga så; jaha, oj, vi slängde bilderna på ditt barn för hon gör en sån ful min på dem. Hur kan man säga så? Varför tog man sig rätten att göra så med just mina bilder? Var jag den enda som var riktigt jävla ful? Och även om så vore; var jag inte lika mycket värd som de andra på grund av det? Hur kan man säga så inför barnet ifråga?

Det är saker som poppar åpp i mitt sinne från tid till tid.

För över mor.

Upptäckte denna notering på min handflata. Vad är det meningen att jag ska föra över henne till? Det kan misstolkas för att vara en mördares notering. Som om mördaren var mycket upptagen i sitt mördande och måste göra en notering till sig själv på handen för att komma ihåg att utföra detta mord. Viktigt! Glöm inte att föra över mor till andra sidan! 

Lugn. Jag skojar bara lite så där halvmakabert. Det som avses med noteringen är att föra över pengar till mor. 

Chock to the system-reaktioner

• När man märker att kaffet är slut på morgonen
• När man upptäcker att man har glömt hörlurarna
• När man inte hittar plånboken i väskan
• När duschdraperiet fastnar på kroppen
• När man vaknar sent och plötsligt kommer på att man har ett viktigt möte om 40 minuter

Dialog på Naturhistoriska

- Men titta då, det är en dinosaur!
- Mm. När ska vi fika?

Uttråkan har till och med smugit sig in i mina drömmar; jag finner mig säga högt till mig själv att det måste hända något. Något måste ske. Tärningarna rullar för långsamt. Jag har väntat ett helt liv. Tio liv. Jag är less på att vänta mer. Rulla nu då era jävlar när jag till slut har kastat er. Vad väntar ni på? Jag har väntat i livstider.

Uttråkad.

Märkligheten.

Att behöva kommunicera med en person som man vet hyser ogillande känslor för en och som anser att man inte förmår få sina neuroner till att samarbeta. Det blir lite lätt krystat, om man så säger. En slags sammanbiten artighet.

Det är som potatismos.

Fråga klockan 07:15:
- Mamma, va e rotmos för nått?
Svar från halvt medvetslös mor:
- Det är som potatismos fast äckligt.

Märkligt när ett par köper ett hus tillsammans och den ena inte har någon vetskap om vad huset kostade eller hyser något intresse för det.

"Jag och min sambo har köpt ett hus på 128 kvadrat. Vad det kostade? Ingen aning, det är han som har koll på ekonomin, kanske fyra- fem miljoner, jag vet inte"

Man ba: ...men...? Va?

Jag förstår verkligen varför man använder sömnbrist som tortyrmetod ty när man uppnår en viss grad av trötthet så är det plågsamt att hålla sig vaken och allt man kan tänka på är att få sova.

Jag älskar att jobba hemifrån!

Den 10 december får jag reda på om jag blir reserv eller inte, studie- och yrkesvägledaren sa att det fanns en chans att så skulle kunna ske. Matematiken har jag redan fått svar på, att jag börjar i januari. Om studiegudarna ler mot mig. Nu ska jag äta jordnötter.

Här sitter man och lyssnar på Terrence trent D´arby. Inga konstigheter.

Dagar som dessa åker löshåret fram.

Kän ju riid maj inglisch?

Ajm onna da miting, pritänding to kär.

Aj äm sitting in da kårner, vrajting ån maj kåmpjuter änd trajing to luuk intrested witt a pretänd smajl ån maj fejs. Maj näck is hörting bikås aj äm luuking daun ån de skriin söu dat dey döunt sii maj pritended intrest. Aj äm nått riily lissening ät wåt dey arr sajying bött aj äm trajing to mejk maj fejs luuking lajk aj äm in diip thåt. såmwåns perfjum is smelling godd.

Itt fiils silly dat de miiting is lajk da läst söpper pejnting witt Jisus iff ju nöuw watt aj miin wenn jisus is sitting in de middel änd de apåstels is sitting besajd him.

Nauw aj äm trajing nått to laaf ät wått aj äm wrajting, o maj gådd aj äm de strenjest pörson evver, maj weeardness iss åff de rekkord, aj kän nått bäliiv dät änywån els in dis room vodd evver do såmting lajk diss.

citat

"...en snubbe sa en gång till mig; "'Hata' är ett starkt ord" (gnällröst) när jag sa att jag hatade ett tv-program. Vad ska man säga i stället? "Jag hyser ett minimum av kärlek för detta program?" Känns det bättre då?!"

"Om det här hade varit femtiotalet, då hade de trott att du var en brottsling som hade rymt"

"När det kommer kaffe ur den här låter det som kiss. Morgonkiss."

"...nej det var honungen som pruttade, den är slut, det var en honungsprutt"

"Man måste vara synsk för att lista ut vart man ska hitta personalpolicyn"

"Shit! Är det dina tänder?? Det ser ut som tipp-ex!"

"Strindberg? Han skrev bra men han var ett jävla arsle"

En dag som denna kräva smågodis.

I´ll explain later.

Börjar så smått misstänka att det kan föreligga så att jag är en väldigt rolig person...
*viskar oödmjukt*

Honey, I´m hoooooome!

Återöppnar efter ett mildare utbrott av paranoia.

Närå.

Jorå.

Nämen.

Whattävva.

.

Som ni märker består jag av en kontrasterande blandning av trams och dysterhet just nu. Det är förbryllande även för mig.

De sorgligaste orden.

Det absolut mest sorgliga som någon någonsin har sagt till mig, hittills, det var en morgon i maj 1996 och jag talade med min mor i telefonen, vi talade om min bror som just insjuknat i schizofreni och jag frågade hur det var med honom och hon svarade: "Det är lite lugnare, men hela hans ansikte är alldeles ledset".

När jag lagt på luren satte jag mig ned på golvet och grät och grät i vad som kändes som flera timmar. Jag vet inte varför just det var så outhärdligt sorgligt. Kanske var det för att jag i och med den meningen förstod att han förstod; att den han varit hade dött och aldrig mer skulle komma tillbaka. Att hela livet var förstört för evigt. Kanske också för att jag såg det fina ansiktet framför mig, alldeles ledset.

Det har snart gått 20 år och jag får fortfarande tårar i ögonen när jag skriver det här. Tiden läker inte alla sår. Det alternativ som finns är att lära sig att leva tillsammans med det som gör riktigt ont även när det gör ont att andas.

Är det normalt att skriva såna här mejl till sitt ex?

Sedan tänker jag: är det normalt överhuvudtaget att skriva sådant när man är 35 år och inte har någon diagnos? Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att "Cecilia Svensson" 35 år, jurist, småbarnsmamma, gift, har villa vovve och volvo samt vedertagen social cirkel sitter och skriver sådant. Kan ni?

http://www.svt.se/barnkanalen/barnplay/yakari/1073724


.

Skicka mig för fan bara kapseljävlarna!

Som sagt ! ! ! ! !! !! ! ! ! ! ! !! 

Det regnar och jag äter Läckerol Salvi.

Good times.


.

En gång försökte jag muntra upp en facebook-bekant som skrev en ledsen status om något jobb och jag skrev: "Allting ordnar sig alltid till slut, man måste bara härda ut ibland" och till svar fick jag ett argt: "Det VET jag väl!!!! Men ibland vill man faktiskt bara klaga lite!!!!!!" och jag bara: "Oj. Förlåt då".

Det var fel sorts tröst god vänner. Fel sort.

- Men va fan allt jag vill är bara att beställa några jävla fittkapslar!!!

Att beställa platta kapslar på nespresso är svårare än att ta sig in i Fort knox.
DET SKA INTE BEHÖVA VARA SÅ JÄVLA KOMPLICERAT.

Våga vara ful.

Jag ger er den fulaste selfien genom tiderna:

I denna era av filter, photoshop och retuschering är det befriande att ibland vara riktigt jävla ful. Utan filter. Det är roligt också.

Kära pendeltågsförare, varför trampar ni gasen i botten när ni lämnar perrongen för att sekunden därpå tvärnita och därefter köra i normal takt? Är det ert privata lilla tågförarprank? Så att vi passagerare flyger som små vantar i knät på förvånade men snuskigt tacksamma gubbar och små barn slår sig på hållstänger, tanter tappar balansen och trötta småbarnspappor får det medhavda kaffet i knät? Skrattar ni sedan gott och berättar för era kolleger? I'd like to know.

Det är inte alls stressande att du står och blänger surt på mig medan jag kopierar. Inte alls. Att kopiatorjäveln roar sig genom att knyckla ihop papperna till tjusiga små girlanger och därefter pipa tillfredsställt är ej heller stressande.

Aj, min mage.

Den jävla morgonen är här

Den skoningslösa gryningen kommer alltid med sitt avslöjande lysrörsljus. Den tar inte hänsyn till någon eller något. Den outar oss, nakna och bakfulla med utsmetad mascara runt ögonen, hålögda och skakande med ingrodd andedräkt och en skam lika djup och svart som helvetestratten.

Närå.

Men vad är det här med ryssarna? Och ebolan som kanske har kommit till Arlanda? Är Harmageddon kommen nu? De fyra ryttarna sadlar upp. Den första kommer med ebola. Den andra kommer med ryssarna. Den tredje kommer med svält. Den fjärde kommer med gräshoppor. Fast då kan vi ju äta gräshopporna. Och kanske också de fyra hästarna. Det är ju mycket kött på hästar menar jag. Fast då kanske det blir uppror i Aftonbladet och hästköttsskandal och allt det där. Vi ba: vi dör i ebola men fan ta mej om ni ger mig HÄSTKÖTT *RASAR!* KRÄNKT!* MINUT FÖR MINUT!*

Nej jag har inte fått en stroke. Tror jag. *känner efter*

Om man petar sig för långt in i munnen när man borstar tänderna så kan det hända något.

MVH

Äcklad

6 av 10 röstade på SD i protest? Jag tar tillbaka mitt tidigare uttalande, 6 av 10 är tydligen idioter.

Fast för allt vi vet så kanske utomjordingar beter sig likadant över en annan utomjordingar bajskorv av orsaker som vi inte kan förstå.

Om man tänker på vissa mänskliga företeelser utifrån en observerande utomjordisk synvinkel, eller om man tänker sig att man observerar en flock apor som har uppnått mänsklig intelligens men som har ett eget kulturellt signum så framstår vissa saker som rent absurda. Till exempel fenomenet kändisskap.

Vi noterade att en av aporna i flocken kunde sjunga och plötsligt började den sjunga inför de andra aporna som samlades på en given plats och de gav vardera sju bananer för att lyssna på den sjungande individen, sju bananer är mer än vad de flesta apor kan få tag i dagligen. När apan började sjunga blev de andra i åskådargruppen som vilda: de började hoppa och skrika och vörda den sjungande apan som vore den en gud. Den sjungande apan fick extrema fördelar på grund av sitt sjungande; den bodde i det högsta trädet och blev matad med bananer en gång i timmen medan de andra stod under trädet och skrek exalterat i väntan på att få en skymt av den rika apan.

Man ba: say whaaat?

Nej. De syns inte. Joke's on me.

💩 + 💅 + 👅

Ja. Jag kan göra smileys nu. Don't hate the player, hate the game.

Hej å hå stå på tå

*pip!*

1996 till 1999 levde jag och min mamma i vad jag väljer att kalla fångenskap, vi var statister i min gravt psykiskt sjuka brors psykos. Vi levde tillsammans med en sån där som ni ibland ser på tunnelbanan; som skriker och slår omkring sig, som skrämmer er in till essensen av det som är ni men som ni kan gå bort ifrån. Hur som helst. Ni får ursäkta mitt dåliga minne men ja har förträngt mycket från den tiden, jag tror att det var år 1997 och jag hade varit på konsert och sett Thomas di Leva och han sa en sak på scenen som berörde mig, han sa: "Var inte rädda för mörkret barn, tänd ett ljus, för då blir ljuset allt ni ser" och jag förstod precis vad han menade, både symboliskt och mentalt.

Hädanefter satt jag på toalettstolen om kvällarna och släckte lampan, tog min mammas tändare som låg på tvättmaskinen och höll den i handen, tände den och lät lågan brinna en liten stund medan jag såg in i ljuset och det var allt jag såg och det jag såg var lugn och värme, befrielse från skräck, våld och terror, en framtid av frihet och kärlek, sinnesro för evigt. Sedan släckte jag lågan, satt en lång stund i det totala mörkret och lyssnade till odjurets sång i bröstet innan jag gick tillbaka till min säng och kökskniven som vilade under bäddmadrassen.

Ja. Jag har varit med om fasansfulla saker.

Det finns en man jag ser ibland. Han är gissningsvis runt 45 år gammal. Oftast finns han runt systembolaget eller därikring, ibland sitter han på a-lagarnas bänk med de andra om vädret tillåter. Ibland går han runt, runt utanför köpcentret och tigger tior till öl, så berusad att han inte kan stå upprätt. Ibland får han inte köpa på bolaget utan blir utvisad av ordningsvakten. En gång såg jag honom en tisdagsmorgon. Han satt ensam på en bänk utanför en krog och väntade på att den skulle öppna. Det lös av nykterhetens ångest i hans ögon och ansiktet var som en trött, svullen mask. Ett ansikte som inte ville mer men som tvingas av alkoholdemonen. Den yttersta misären, förnedringen, av att sitta där, i desperat väntan på morgonens första sup, ensam och krumryggad, i skrynkliga kläder, svårt bakfull och skakande i hela kroppen medan en buss av vanliga människor på väg till jobbet åkte förbi. Vad tänkte han då? Där i den plågsamma nykterheten som inte dövar några känslor. Vad kände han? Vad har gjort honom så illa att det har fått honom att sitta där på bänken denna tisdagsmorgon med sitt trötta ansikte? Han är någons son. Kanske någons bror. Någons pappa. Och nu sitter han där. I det obarmhärtiga ljuset, för alla att beskåda, fallen.

Han var ganska smart den där killen, Jesus, när han sa: "Låt den som är utan synd kasta den första stenen". Jag brukar tänka på det ibland, när jag ser dem sitta med sina vodkaflaskor och när jag hör andra runtomkring döma eller fnysa föraktfullt. Kasta du den första stenen. Det skulle kunna vara du. Alla kan falla. Även du. Glöm inte det.

Grumpy old hemnet user

Är det bara jag som tycker att mäklarbilderna börjar gå för långt? Vidvinkelfokus används in absurdum för att få rummen att se så stora ut som möjligt vilket gör att ett litet långsmalt rum blir en lång korridor. Vidare börjar den öppna planlösningens fluga bli bisarr, vilket mäklarna inte rår på, snart finns det inga skiljeväggar kvar överhuvudtaget och toaletten är mittemot köket så att man kan se varandra i ett öppet, ljust och fräscht landskap medan man bajsar. Apropå ljust och fräscht; allting är så galet tipp-ex vitt att man måste ha solglasögon på sig när man tittar på det. Vidare börjar bilder på inredningen ta över å man ba: det är för faen inte era exklusiva fruktfat jag vill se, jag vill se hur rummen ser ut!

Plötslig oro för ert tyckande

Jag hoppas att ni förstår att jag är en mycket skojfrisk person, så att ni inte tar mina texter alltför bokstavligt och går omkring och ser mig som en ytterst dryg och supersarkastiskt elak människa, sådan är jag inte, jag är tvärtom väldigt ödmjuk. Lovar.

Några av de absolut tråkigaste samtalsämnena som man kan tvingas uthärda på grund av artighetskrävande omständigheter är:

• Golf
• Bilar, väghållning, att köra bil, bilmärken
• Segelbåtar, motorbåtar, skärgårdsliv

Jag finner detta sinnesslöande tråkigt på grund av att:

• Jag har aldrig spelat golf och inser inte storheten i det
• Jag har inget körkort
• Jag hyser inget intresse för vare sig segelbåtar eller motorbåtar och jag tycker att skärgården är ful

Jag talar hellre om:

• Spindlars liv och leverne
• Varför Kalle Anka är byxlös men håller en handduk om skrevet efter att han har badat
• Sättet på vilket jag förtär ostbågar

Nej jag skojar. Så tillvida att jag hellre talar om de tre sista punkterna än om de tre första ehuru; jag har vett och sans nog att begripa att om jag börjar tala om dylika ting med fel människor, till exempel golf-, bil-, och båtfantaster så sätter jag mig själv i en sits där jag betraktas som sinnessjuk och må så vara (haha!   ?) men det kan vara direkt oklokt i diverse akademiska sammanhang, smartast är då, när golfämnet kommer upp, att nicka och småle som om man anser att ämnet är trevligt men ej har någonting särskilt att tillföra samtalet.

Det här med "älskog". Att älska. Ska vi älska? Alltså... jag förstår att det är en omskrivning av något som inte går att göra fint eller vackert för låt oss vara ärliga: sex är någonting ytterst kroppsligt och djuriskt och inte särskilt estetiskt tilltalande, anser i alla fall jag. Att säga "att älska" är ett försök att förfina något osmickrande och instinktivt. Right?

Jag har dock förstått att det finns många personer som använder sig av detta ord (lev och låt lev använd vilka ord ni vill jag bryr mig inte jag blott reflekterar) och som tycker att sex är just att älska, någonting vackert som sker mellan en kvinna och en man i äktenskap (okej, raljerade en smula förlåt), nåväl mellan en man och en kvinna i alla fall, någonting rent och estetiskt tilltalande, som en skön symfoni och jag kan inte annat än att undra; hur gör sådana personer rent praktiskt? För är det något sex inte är så är det väl rent? Tvärtom är det svettigt och (oftast) kladdigt och kroppsvätskor hamnar både här och där från alla möjliga olika håll (hål, höhö!), vidare är det fyllt av diverse ljud såsom kroppsljud av olika slag och grymtanden och stönanden och jag kan inte se något estetiskt tilltalande med själva akten om man nu inte tycker att det är otroligt vackert att se en killes håriga skinkor jucka mot en tjej?

Kanske är dessa älskogsmänniskor helt renrakade överallt, ligger ned på ett skyddsöverdrag av plast i totalt mörker och rör sig minimalt i fullkomlig tystnad, som två orörliga statyer till tonerna av Bach.
Och seriöst; om en kille sa till mig; "jag vill älska med dig ikväll mitt lilla hallon" så skulle en rysning gå genom min kropp, att "älska" känns också som något mjukt som knappt känns eller märks, som om någon vill smeka en med en fjäder, typ.

Jag har ett svagt minne av att jag har raderat mitt twitterkonto (försökt i 30 minuter att logga in på något som jag inte minns) och mina detektivansträngningar efter mig själv misslyckades, jag är tydligen även bra på att dölja mig själv för mig själv. Wåddevva.

För övrigt: ORKA! I hur många olika kanaler ska man uttrycka sig nu för tiden? Fem tusen? Hur orkar folk hålla på? Twitter, fjärtbook, instagram, pintrest, bubbtrest, fjukkbokk, vissler i all oändlighet.

Ni fattar att jag hittade på de sista sociala medierna va?

Efter en diskussion med en bloggvän (du vet vem du är) började jag reflektera och kom att tänka på att jag är extremt skicklig på att lista ut vilka anonyma bloggfolk är och hitta dem på olika forum så som på fjärtbook, ibland bara baserat på pytte-pyttelite information och ibland på ingen alls, eller jo alltså; ledtrådar kan man hitta i alla texter, det gäller bara att plussa ihop dem på rätt sätt till något användbart.

Det kära vänner, är stalking på hög nivå.

Jag kanske borde sadla om och bli privatdetektiv?

Ni förstår väl att jag inte stalkar på riktigt va? Jag är blott intresserad av människor och även intresserad av att nyttja min talang för att hitta folk och information genom ytterst få ledtrådar. Det är inte så att jag letar reda på personer på nätet och sedan börjar posta dem mina avklippta tånaglar och ställa frågor om varför de inte kom på vårt bröllop som jag bokat, för vi är ju själsfränder! Inte?? Vad MENAR du?!?! Här får du en påse med en bajskorv klädd i miniatyrkläder, dina kläder, och med en urklippt bild av ditt ansikte på.

Jaja okej *anmäler mig själv till polisen*

*dregel dregel*

HUS

Instant karma. Ibland är livet bra konstigt. För konstigt. En påse bajs kan stunden därpå vägas upp av någonting helt oväntat bra. Det är i sådana stunder man börjar fundera på om det kanske finns någonting att läsa mellan livets rader. 

Jag är emot våld (även om det inte verkar så, hahaha) men jag kan inte direkt tycka synd om Anders Eklund som har blivit misshandlad av medfångar i fängelset. Jag har svårt för att känna empati för den mannen även om jag anser att det är fel att bruka våld, oavsett vem man brukar våldet på, för om man gör det, brukar våld, då är man på samma eller liknande nivå som den man misshandlar, om den man misshandlar själv är en misshandlare eller i detta fall mördare. Ingen vinner när det kommer till våld.

Nu halkar vi in på pacifistiska spörsmål, ty säg att ingen hade brukat våld mot Hitler, då hade hela Europa varit Nazityskland nu (det är det väl mer eller mindre ändå, om man nu ska agera cyniker), att föra diplomatiska samtal är inte funktionsdugligt i vissa lägen och då måste man försvara sig, men det är skillnad på att försvara sig och på att attackera.

Äh. Jag kommer aldrig bli någon stor filosof. Jag snurrar in mig i mina egna argument tills jag knappt förstår vad jag själv menar.

On another note

En äkta chokladboll skall ha en liten gnutta kaffe i sig för att vara alldeles äkta. Alltför många chokladbollar poserar som äkta när de i själva verket är falska profeter, ulvar i fårakläder, de utger sig för att vara delikata, utsökta till och med men vid den första smaken faller man i djup, besinningslös besvikelse ty det magnifika ytterhöljet höll inte vad det lovade, de bestod blott av kakaosmör och så minimaliskt med kakao att det knappt går att bedöma dem som den äkta chokladbollens bortglömda sysslingbarn. Kaffe? Hah! Inte i dessa posörer! För dem är kaffe vad Obamacare är för den kristna högern! Nämn inte ens kaffe! Då stänger de ned jordens alla bagerier!

Det här. Det är dock en äkting. Jag njöt av dess innandöme i dess fulla, faraoniska flavör, jag tuggade försiktigt dess delar som vore det sällsynt tryffel som bara växer inom radien av en alldeles särskild liten fyrkant vid Alpernas fot och den gav sitt gensvar. Igen och igen. Tårar rann upp i mina ögonvrår och jag höjde darrande händerna mot skyarna medan jag snyftande föll ned på knä och började tala i tungor av tacksägelse för denna vackra boll som blivit mig, just mig och ingen annan, given.

Och ja: jag kan vara riktigt grov i munnen, kom nu inte och säg att ni aldrig någonsin tänker någon svordom, för det gör ni, till och med de heliga mammorna på familjeliv.se tänker svordomar, skillnaden mellan mig och dem är att de aldrig skulle erkänna det eller stå för det, det är väl kanske det som är definitionen av att vara (sken)helig: att förneka allt och döma andra.

Hej. Jag hatar att vara upprörd. Särskilt på morgonen. Finns det förresten någon som älskar att vara upprörd? Ibland när jag är riktigt upprörd talar eller viskar jag högt för mig själv varpå jag på väg till jobbet väste gröva könsord för mig själv och en man strax bakom mig tittade skrämt på mig, som hade jag Tourettes syndrom eller än värre: var schizofren! 

Jag laddade upp den här bilden som profilbild:

Märkligt nog ser jag i miniatyrform (bredvid ens kommentarer etc.) extremt sarkastisk ut. Vilket ju stämmer, haha, men på fjärtbook vill man ju vara sin allra vackraste och mest utopiska version av sig själv, inte vill man se ut som om varje kommentar man ger är en sarkasm.

Änywho. Nu ska jag göra korvstroganov.

Kan inte sluta tänka på ostbågar. Borde verkligen inte för mitt inre förvandlas till en gul, illaluktande, fettig, osund sörja

Heter ostbågar förresten "guleböj" på norska? Eller är det "banan"? Eller är det påhitt á la "tallefjant"?
Nu hittade jag en lista med "roliga norska ord" där bland annat "Snuskepölse" finns med och det ska betyda bajskorv. Bajskorv? Det låter mer som en omskrivning för det manliga könsorganet, som typ "myspinne" på svenska (JA! JAG VET!). "myspinne" är ett ord som uppfunnits på familjeliv.se ty där finns det inget snusk för baaaaarnen kan ju bli skadade för livet om man råkar säga KUK!!!! Sex är till exempel "att mysa". Nej. Jag hittar inte på.

Tuttekasse = BH, näää? Va? Det är väl på skoj??

Lorteslurper = dammsugare hahaha, näää, eller?

Här är motsvarigheten till snuskepölse; Vinglefitte = omskrivning av en fyllekåt tjej. Nej jag skojar, det ska vara "fladdermus"...?

Panglyse = fyrverkeri

Glidelåde = pulka

Flaxehytt = flygplan

Nääh, det måste vara på skämt, några av orden i alla fall men norska som sådant är väldigt gulligt, det är extremt svårt för att inte säga omöjligt att vara bad ass på norska, typ: "hei jeg er en fyr som trodde rane banken din" man ba: naaaaaaw!

Förväntar mig nu arga norska hatmejl i inboxen.

Ni fattar att jag skojar va? Typ... *viskar* ;-)

.

Hej hej *vinkar*

Såå, kom in, lägg dig ned på min soffa, vad har hänt sedan senast?

Min kollega kallar lunch med mig för "terapilunch" hehehe

Din penna får delta i ett annat forum.

Sagt på möte (av mig): "Ja, men det här är inte ett forum för din penna".

It´s a hard knock life, for us be-atches.