tag:blogger.com,1999:blog-4108183044383658412024-02-20T14:10:04.420+01:00Mellan trams och syrenAhttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comBlogger2927125tag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-43946482714912300052023-09-16T10:55:00.003+02:002023-09-16T10:55:57.662+02:00I en drömvärld<p>I en drömvärld, i hoppets sista lilla fladdrande låga, tänker jag att han kanske ringer mig och vill prata.</p><p><br /></p><p>Om vadå? Tänker ni. Och varför ska du ens svara?</p><p><br /></p><p>För att han vill be om ursäkt för att han har gjort mig så illa. För att han vill säga att allt det här är en enda stor svinreaktion för att han blir jätterädd när någon kommer för nära och att han då reagerar med försvar och flykt, blir elak, avståndstagande, för att han inte står ut med att ta in någon i sitt hjärta, men att han ändå vill ha mig där.</p><p><br /></p><p>Jag är medveten om att detta inte kommer att inträffa. Jag är medveten om att det är ett uttryck för min ledsna, förtvivlade sorg och saknad, för att jag älskar honom.</p><p><br /></p><p>Men i en drömvärld. </p><p><br /></p><p>Om det var omvänt hade jag känt att jag var skyldig honom ett värdigt avslut. För att jag hade betett mig som ett svin. Jag hade ringt och försökt förklara. </p><p><br /></p><p>Nej jag vet inte. Jag vet ingenting.</p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-38917913797407637652023-09-16T09:46:00.003+02:002023-09-16T09:46:25.310+02:00Ska han få skämmas?<p> <span style="font-family: verdana;">Han förstår ju nu att vår gemensamma kollega vet att orsaken till min frånvaro är han. Funderar på att berätta det för min chef också. Varför ska jag skona hans känslor? Han har ju behandlat mig som skit. Jag tycker att han förtjänar att få skämmas. </span></p><p><span style="font-family: verdana;"><br /></span></p><p><span style="font-family: verdana;">Eller är det en onödig, barnslig hämnd från min sida?</span></p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-59891683847642552752023-09-16T08:56:00.002+02:002023-09-16T09:04:14.796+02:00Han har krossat mitt hjärta fullständigtJag träffade en kille för ungefär ett år sedan. Jag blev jättekär i honom. Och han i mig. Han sa att han aldrig känt för någon som han kände för mig. Att han bara ville vara med mig och ingen annan någonsin. Att han ville att jag skulle flytta in hos honom. Han gav mig nyckeln till sin lägenhet. Berättade om mig för sin familj, vilket orsakade en sensation eftersom han inte varit i ett seriöst förhållande på 15 år. Han var konstant orolig för att jag skulle göra slut. Han sa att han saknade mig hela tiden när jag inte var hos honom. Han ringde, messade, höll om mig som om hans liv hängde på det.Blev förtvivlad när jobbade hemifrån. Blev svartsjuk och nojig när jag lunchade med någon manlig jobbkollega. En gång när jag trodde att jag kanske hade blivit gravid sa han att han blev jätteglad, han tyckte bara att det var roligt. Han ville träffa mina barn. Det fanns ingen annan än jag för honom nu.
Sedan. Plötsligt. Från ingenstans ringer han mig och säger att han inte orkar ses när vi hade stämt träff. Orsaken var att han behövde lite utrymme eftersom han mått så extremt dåligt på sistone (ångestattacker, tappar minnet). Jag sa att absolut det är klart att han ska få det, jag finns här för honom om han behöver mig det är bara att ringa eller vad som helst.Så frågade jag varför han mådde så dåligt. Då kom det fram att det berodde på vårt förhållande.
Jag var bara: va?
Jo det hade blivit för mycket. Vi sågs ju på jobbet hela dagarna. Han kände att det var ett sånt stort ansvar att vara i en relation. Han orkade inte ses. Jag sa att jag förstod och sa att vi håller distansen på jobbet. Det kändes sunt tyckte han.
Till saken hör att det hela tiden har varit <b>han<i></i></b> som varit intensiv på jobbet. Han har bokstavligen gått förbi mitt rum flera gånger i timmen. Kommit in och suttit i mitt rum och pratat en gång i timmen. Trots att jag sagt att jag inte förväntar mig det av honom eller har något behov av det. Men han har bara fortsatt. Rört vid mig. Smekt mig i nacken. Pussat mig i hissen. Velat att hela arbetsplatsen skulle veta att jag var hans.
Men visst. Jag gav honom utrymme att vara själv några dagar. När några dagar gått kände jag att nej det här går inte, jag måste få klarhet i vad det är som händer. Så jag ringde honom på kvällen. Då sa han att han ville ha en paus. Jag blev jätteledsen, förstås, undrade varför. Jo det var för att han fungerar så, ibland känns allt bra och sedan känner han sig trängd och att han inte är en kille som kan bli upp över öronen förälskad. Då sa jag att han ju hade sagt och gjort alla de här sakerna till och för mig, att han var så kär i mig, aldrig känt så förut, det här var äkta, han hade äntligen hittat kärleken. Hans svar? "Hahaha, va? När har jag sagt allt det här?". Jag: "hela tiden". Jaha, sa han, men då har det varit för att han bara känt så i stunden. Han funkar så. Han känner så i stunden och sen känner han att näe han vill inte. Och igen att han inte kan bli upp över öronen förälskad.
Jag frågade då "Men svara ärligt nu: vad känner du för mig på riktigt?". Han svarade: "Vi har det ju bra och trevligt när vi ses men inget mer än så". "Trots allt du sagt och gjort?" frågade ja. "Ja".
Allt han sagt och gjort har känts 100 % äkta. Jag är ingen tonåring som går på vad som helst. Jag är en kvinna på 44 år med erfarenhet och ett eget liv. Jag har till och med sagt att jag inte vill flytta ihop, jag trivs bäst som särbo, men att jag älskar honom det är inte det. Jag är inte needy eller desperat på något sätt.
Men han har alltså utnyttjat mig för att det känts bra i stunden? Lurat mig? Eller är han psykiskt sjuk?
Jag förstår ingenting och mitt hjärta är fullständigt krossat. Jag älskar honom. Jag gråter hela dagarna. Kan inte äta. Kan inte sova.
Jag gick till hans rum när vi var på konferens med jobbet i förrgår. Han släppte in mig, log och var som vanligt och bara: "hej kom in! kolla vilket fint rum jag har fått". Jag sa: "okej. Fint. Men det här går fort. Jag vill lämna tillbaka den här" och gav honom hans nyckel. "Det är slut" sa jag och så gick jag bara. Ingen reaktion.
På kvällen efter middagen gick jag till mitt hotellrum. Jag kände starkt att det här går inte. Jag kan inte sitta på konferensen i morgon med honom och vara som vanligt. Så jag meddelade min chef att jag åkte hem. Hon förstod och stöttade mig till 100%.
Jag bad min vän och kollega att, om han mot förmodan skulle fråga vart jag tagit vägen så kunde hon svara precis som det var: att jag åkt hem för att jag var jätteledsen.
Nån timme senare fick jag ett sms från honom där han skrev "Hej! Hur är det?".
Jag svarade: "Hur fan tror du att det är? Du har utnyttjat mig för att det har känts bra i stunden, trots att du hela tiden visste vad jag känner för dig. Du kunde ha sagt det här för länge sedan att det bara var något du sa och gjorde för ditt eget nöjes skull i stället för att få mig att tro att det var riktig kärlek. Jag tycker att du beter dig som ett stort jävla egoistiskt svin".
Inget svar. Vad ska han svara? Han har ju gjort klart hur det är.
Min undran är: det måste ju vara något djupgående psykologiskt fel på den här personen. Eller?Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-10899103428875450122023-03-20T16:53:00.002+01:002023-03-20T16:53:11.723+01:00De kommer hem snart.
Jag vill inte. Jag älskar dem. Men jag vill inte.
Jord.Glömska.
Låt mig fallaAhttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-76792008792417945692022-11-22T08:40:00.005+01:002022-11-22T08:40:28.556+01:00I morse såg jag en man med sandaler på fötterna. Utan strumpor. Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-33823298411728734282022-11-22T08:39:00.001+01:002022-11-22T08:39:07.387+01:00Jag saknar min pundare. Fast jag är tacksam för att jag slapp dela rum med honom i natt. Det hade varit lite otrevligt att vakna klockan 02:47 av att han står vid min säng ba: "a hej" visar en liten sked han har i handen "ere åkej om ja fixar lite brunt? Ja kan öppna fönstre".Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-51860313209721023302022-11-22T08:38:00.002+01:002022-11-22T08:38:21.632+01:00Nu kom pundaren tillbaka. "De har letat efter dig" sa jag. "Har'om?" sa han. Han verkade förvånad över denna information. Så smög han ut till expeditionen.
Nu är han tillbaka. Han har fått Naproxen. "E'rom starka?" frågade han sjuksköterskan "eemm ja" svarade hon. Han verkade glad över detta. Misstänker att han kommer bli besviken när han läser Fass senare.
"Lyckatill'rå" sa han till mig och vinkade lite.
"Detsamma" sa jag.
Han stal en näve plasthandskar på vägen ut.Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-79432585144738398682022-11-22T08:37:00.002+01:002022-11-22T11:51:11.055+01:00Det visade sig att min rumskamrat här på Danderyd är en pundare på riktigt. Missförstå inte. Jag delar hellre rum med en pundare än en skitsur superkristen pingstvänstant. (förlåt alla sura superkristna pingstvänstanter!)
Nyss smög han tyst som en vålnad genom rummet, dök plötsligt upp bredvid min säng ba: "hej påre"
Jag ryckte till så droppet nästan for ut "äre åkej om ja öppnar mitt skåp?"
Nu har han tydligen rymt. Men han glömde sin skateboard.Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-63505313068795751912022-11-21T21:57:00.013+01:002023-03-20T16:39:58.321+01:00NuVad har du gjort?
Snälla låt det vara ogjort.
Du har betett dig som ett svin.
Spräckt din egen läpp på mitten.
Skrapat upp axeln så att underhudsfettet syntes i såren.
Brutit nyckelbenet.
Ramlat med ansiktet först ned i asfalten.
Vaknat med grus och unken spritsmak i munnen.
Tuggat tabletterna, lagt dem under tungan, dragit in dem genom näsan.
Vaknat i någons säng.
Du kommer inte ihåg vem han var, men han var över hela dig.
Du har knutit en snara av en lampsladd.
Du har prövat om den höll.
Du har spytt överallt.
Du har tappat din jacka, dina pengar ditt förstånd.
Du har stått i mörkret precis där tåget gör en kurva.
Nu. Nu. Nu.
Men jag hoppade aldrig.
Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-54816657395066674452022-11-21T21:05:00.004+01:002022-11-21T21:05:53.258+01:00IngentingDet är när du står på gränsen till allt som du var, på väg till det du kanske ska bli, det är då du inte vet vem du är. Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-88755170187208295122022-11-21T21:03:00.001+01:002022-11-21T21:03:16.218+01:00Jag är inkapabel till att gråta.
Trots att gråten bor i mig.
Jag är avstängd.
Jag vill inte vara så.
Jag vill att livet ska låta mig leva.
Eller är det jag som inte kan?Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-49818570425081644742022-11-13T10:41:00.000+01:002022-11-13T10:41:27.530+01:00kärlek är som döden, oåterkallelig.Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-71713799761040115222022-10-18T09:09:00.006+02:002022-10-18T09:14:56.271+02:00Will you shut up man<p> Jag tänkte skriva något dräpande om Ulf Lundell, men jag kom inte på något. Vadan detta till synes osunda intresse för Lundell, tänker ni. Har hon ett faderskomplex? Ja, kanske det. Jag ligger vaken om nätterna och grubblar över hur jag kan vinna Ulf Lundells respekt och acceptans. Nej. Eller så är det något med äldre män som stönsjunger om hur lite han förstår sig på kvinnokönet samtidigt som han ondgör sig över detsamma i diverse olika kulturartiklar som jag helt enkelt stör mig något monumentalt på. Jag undrar om någon någonsin bara bett Ulf att hålla käften?</p><p>Där har vi ett slags faderskomplex, antar jag. Vad skulle jag inte ge för att kunna åka tillbaka i tiden och säga till min egen far under de där hemska dagarna och nätterna; men kan du inte bara hålla käften?</p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-50153960286821944892022-10-10T07:37:00.005+02:002022-11-21T21:07:28.336+01:00MammaJag har så många tankar, jag vet inte var jag ska börja, vad jag ska göra. Du var den enda som kunde säga det. Säga vad jag skulle ta mig till. Och du hade alltid rätt. Nu är det enda jag har kvar det alltmer avklingande ljudet av din röst, så långt borta nu att jag inte kan höra orden. Och jag känner mig så ensam. </p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-47639171732861772592022-10-08T09:35:00.001+02:002022-10-08T09:35:17.786+02:00Det börjar spåra<p>Det är när man börjar sitta och tänka att man är genialisk som det börjar bli farligt.</p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-37539989301262110262022-10-08T09:17:00.003+02:002022-10-08T09:17:22.423+02:00<p>I natt drömde jag om min psykolog och i något skede var en älg inblandad. </p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-48550789461506417142021-11-03T10:20:00.001+01:002022-10-10T07:48:40.609+02:00Diskborsten<p>En gång i duschen på badhuset närmade sig en gammal dam. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne att skrubba henne på ryggen, för hon hade svårt att komma åt där. Jag sa visst. Vem hjälper inte en gammal dam liksom. Men hon tog fram en diskborste. En smula förvirrad tog jag emot den och hade väl i det skedet inget direkt val. "Hårdare" sa hon "så ja, ta i lite!". Sedan började det långsamt spåra ur. "Lite längre ned!" hojtade hon. "Så ja! Lite till!" Och innan jag visste ordet av stod jag där och skrubbade en gammal dam på stjärten med en diskborste.</p><p>Jag tänker på det här varje gång jag rengör stekpannan.</p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-47593056081511085602021-09-25T12:09:00.004+02:002022-10-08T09:16:14.343+02:00Barfota<p>En vinter gick jag ut barfota på trappen. Det var fruktansvärt kallt. I Emil i Lönneberga blev man sjuk när man frös om fötterna. Jag stod där tills de domnade bort. </p><p>Nästa dag hade jag inte blivit sjuk. Jag började gråta. Jag var så rädd för att gå till skolan. </p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-10670327084765595892021-07-19T20:24:00.005+02:002022-11-17T08:09:39.011+01:00Snällakan vi klösa oss ur det här?</p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-31869648992084762252020-12-13T12:38:00.004+01:002022-11-17T08:10:02.212+01:00Rösten<p> Vem är du som talar till mig? Kanske du som berättade att han fick ansiktet inslaget när han dog.</p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-45748439104789066622020-12-12T15:03:00.006+01:002020-12-12T15:03:58.007+01:00Lever<p> Lever </p><p>Lever lever</p><p>Jag lever på luft och Atarax</p>Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-11054243376620169052019-11-20T09:01:00.001+01:002019-11-20T09:01:36.686+01:00Lyssnar till ljudet av dina andetag. Små lungor som arbetar inuti en varm kropp. Lev! Lev! Lev länge och lyckligt!Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-45518679404382859312019-11-20T08:59:00.001+01:002019-11-20T08:59:14.413+01:00Jag är den ledsnaste människan i hela världen.Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-84176174461618162912019-05-20T14:45:00.003+02:002022-11-17T08:10:31.672+01:00Jag tror inte att jag någonsin kommer att vänja mig vid att leva i den här nya världen där min mamma inte finns.Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-410818304438365841.post-6588000227531107532019-05-17T19:32:00.001+02:002019-05-17T19:45:33.425+02:00Hej ungarHej hej ungar. Om någon skulle ha undrat så är jag förvånansvärt nog fortfarande vid liv.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-NHOKqTaK8PU/XN7zJUyuncI/AAAAAAAAUwI/sqzULyTvyigy4K9GI1rVc4psN2yWXc8vACLcBGAs/s1600/IMG_2236.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://3.bp.blogspot.com/-NHOKqTaK8PU/XN7zJUyuncI/AAAAAAAAUwI/sqzULyTvyigy4K9GI1rVc4psN2yWXc8vACLcBGAs/s320/IMG_2236.JPG" width="240" /></a></div>
<br />Ahttp://www.blogger.com/profile/12724456423456836310noreply@blogger.com