Min kompis förbarmade sig över mig och bjöd in det femte hjulet (jag) till i morgon. Nej det var väl inte riktigt så men det känns lite så, som om jag våldgästar, nej jag vet att det inte är så, det var ju hon som frågade, jag har inte yppat ett ord, det är inte som om att jag bjudit in mig själv, fy, nej hon frågade, men... tja... lite så, känns det, för jag har pratat med henne om min ensamhet, vilken känts mindre på sistone men hon tycker synd om mig, det vet jag, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig det avskyr jag, jag tycker inte synd om mig själv. Äh. Det känns lite pinsamt. Som ett välgörenhetsfall. Den ensamma singeln bjuds in som en god gärning. Äh! Men, men. Ja, ja. Jag blev glad, det är inte det. Hm.
.jpg)