Ni vet den där reklamen för Pierre Robert trosor som går på TV nu? Alltså jag vet inte men brukar ni vakna å ba: nu vill jag hänga knäveck från min stång som jag har i sovrummet!

?

Inte jag heller.

.

En bitter trollkonas dravel. Min nya bloggrubrik?

Jag tänker att det inte är jag som ska sitta här och skämmas. Jag har inte gjort något fel. Jag har gjort så gott jag har kunnat i en plågsam situation som de flesta inte skulle stå ut i längre än några timmar och jag har dessutom behandlat alla omkring mig med respekt.

Ändå skäms jag. Varför? För att jag visar mig "svag"? Varför får alla andra vara svaga utom jag? Varför får inte jag fly undan? Varför ska jag utsätta mig själv för orimliga scenarion? Jag har väl lika stor rätt att inte orka som alla andra? Om folk kan bli sjukskrivna till höger och vänster på grunder så lösa som "Jag blev så besviken för att drömjobbet inte visade sig vara det jag hade förväntat mig"?

Ja. jag hakade upp mig rejält på det där för jag bara BU-HU.

Nej! Det är ingen tävling etcetera men... kom the fucking igen...

Förlåt. Förlåt så mycket. Jag ska vara ödmjuk. En jävla bajskorv kommenterade ett inlägg på min FB en gång och skrev ironiskt; "Du är lika klädsamt ödmjuk som alltid". Jävla stropp!

Just ja. Ödmjuk var det. Jag ska börja bete mig så som normen kräver, jag skall producera klyschor på min FB, rosa och glittrande bilder med fyrtiotusen hjärtan och hoppande smileys och det ska stå saker som "Fånga dagen, i morgon är det en annan dag!" och "Det är alltid som mörkast innan gryningen!" och "Frukt är naturens godis och därför är alla är vackra på insidan!" och "var som en spindel; med åtta ögon öppna ser du världens mångfald!" och "Bönsyrsehonan äter upp sin make efter parningen - kärleken och livet fortgår genom osjälviska handlingar så som att låta sig bli uppäten med potatis och sås, gärna med en grönsallad till och glöm inte att salta och peppra din uppoffring liksom universum saltar oss med kärlekens ljus!!" och "Var dig själv! Ingen annan vill vara du!" och "Tänk som en utter; var positiv, den största stocken är den tyngsta av en orsak och håller floden stången!" och "Efter regn kommer solsken! Tapirer deppar inte! Skyarna är deras SSRI - le, le som en tapir! Ta emot livet ty Tapirens hovar har klapprat mot underlaget i miljontals år och kommer att fortsätta att klappra till tidens ände!"

Åååå-kej. Där flippade det.

It has finally happened, you´ve lost your mind.

Homer har skaffat en parabolantenn vilket gör att han och Bart sitter och tittar på TV dygnet runt. Bart ska ha ett prov i skolan. Då flippar han ur (ut?) och tror att provet är en fjärrkontroll med vilken han förvandlar sina klasskamrater till TV-karaktärer och clownen nedan uppenbarar sig och säger,  lyckligt, som om det vore något som Bart hade längtat efter under en lång tid: "It has finally happened Bart, you´ve lost your mind." Tyvärr hittade jag ingen snutt där clownen fanns med, bara den efterföljande dansen.

Jag fann det mycket roligt och ville därför delge er detta. Och här sitter ni och läser detta meningslösa dravel - gå ut och lev i stället!

Sagan om situps-roller

Jag spenderar min tid genom att bevittna den ena reklamfilmen efter den andra. Reklamfilmer om diverse olika och mycket märkliga träningsredskap. Köper folk verkligen sådant? Jag minns en gång för länge sedan, det måste ha varit säg... hmmm... 11 år sedan och min dåvarande sambo tillika min sons pappa beställde en sådan maskin som de gör reklam för på TV. Den var blå och hade en hjulliknande mekanik i mitten vilken hölls på plats av 2 handtag. Man skulle hålla i dessa handtag och genom att rulla på hjulet skulle man utföra en slags omvänd situp. Så här såg den ut:

Jag var väl inte särskilt ödmjuk när jag undrade varför i det lilla helvetet han skulle betala 600 spänn för den där skitsaken, jag sa att han aldrig skulle komma att använda den. Han köpte den ändå. Den kom. Han använde den. En gång.

Jag frågar honom fortfarande om han använder sin situps-maskin. Det roar mig stort att ställa den frågan. Det är som ett ständigt pågående skämt. Jag blir lite glad över att veta att den fortfarande ligger där under sängen. Den muntrar upp mig.

Det känns mycket konstigt. Jag har aldrig uteblivit förut. I stället har jag stått ut med den ena kränkande situationen efter den andra. Till vilken nytta? Men jag antar att det var en läxa i livets skola som jag tvunget måste genomföra, en lektion, if you will.

Nu börjar jag att låta som Marcus Birro. Jag slutar genast.

God morgon. I natt drömde jag att två aggressiva kamphundar (vet inte vad rasen heter) terroriserade mig. De satt och tittade på mig med onda ögon och så fort som jag gjorde minsta rörelse eller talade så attackerade de mig, bet mig och höll mig fast. Det fanns andra människor i rummet men hundarna var bara intresserade av att bevaka och trakassera mig, ingen annan.

Du undermedvetna? Du är lysande i din symbolik, jag vet precis vilka personer de två hundarna skulle representera.

Jag sitter i min soffa. Jag lyssnar på ljudet av regnet som stänker på min fönsterbräda. Jag starrbligar på The Amazing race. Jag fruktar morgondagen. Men mest av allt fruktar jag att jag inte ska få bli sjukskriven. Jag tar en till klunk av det kvarvarande vinet, likt den alkoholist jag är. Nej då. Jag dömer mig själv för hårt. Nu hoppar de bungy jump på The amazing Race. Jag skulle aldrig kunna göra det. Jag drömmer mardrömmar om att jag befinner mig på höga höjder. Tidigare såg jag en film om månlandningen. Alla astronauterna har blivit djupt troende efter sin rymdfärd. det finner jag anmärkningsvärt.

Trivialiteten.