- Är du suicidal?
Det låter väl som en varm och medmänsklig fråga, inte sant? Ja, så ombonat och mysigt där på den kalla inplastade britsen i det kala rummet med vita väggar och den kalla, vitklädda robot... eh jag menar unga och nyutexaminerade läkarinnan som ställer de rutinartade frågorna så som protokollet fastslagit att man som husläkare skall.
Jag var där för min förlamade tumme.
2015-01-25
På Coop, lyfter ett paket bindor, säger till A: "Det är till min mens. Mitt mensblod" dov röst: " Låt mensblodet flyta, som en röd flod om natten"
En pappa kommer just in i gången, tittar förbryllat på mig. Avlägsnar mig. Hysteriskt fnittrande. En trettiofemårig kvinna. Ja. Hon är inte riktigt som alla andra och hon finner det gott så ty hennes höga nöje och välsignelse i livet är att hon kan roa sig själv med små märkligheter i vardagen.
En pappa kommer just in i gången, tittar förbryllat på mig. Avlägsnar mig. Hysteriskt fnittrande. En trettiofemårig kvinna. Ja. Hon är inte riktigt som alla andra och hon finner det gott så ty hennes höga nöje och välsignelse i livet är att hon kan roa sig själv med små märkligheter i vardagen.
2015-01-23
Jag har ont i huvudet.
Ni vet att jag har skrivit att båda mina föräldrar delar många egenskaper med Markus Birro, ja, föreställ er att vara liten och ha Markus Birro i rummet som ständigt, jämt och bara pratar om sig själv och de offer hen gjort och hur missförstådd hen är och hur stor Gud är och hur elaka alla är mot hen etcetera och när man är barn har man bara att sitta där som en statist i sina föräldrars dramaturgi, vet ni då hur obeskrivligt skönt det är att få vara vuxen och säga: "TYST!"?
Kanske vet ni, kanske vet ni inte, jag vet i vilket fall, man skall ära sin fader och sin moder, heter det, men det heter också; du ska stå upp för dig själv oavsett om det handlar om din fader eller din moder eller någon annan och du skolen icke låta någon promenera rakt över dig.
Kanske vet ni, kanske vet ni inte, jag vet i vilket fall, man skall ära sin fader och sin moder, heter det, men det heter också; du ska stå upp för dig själv oavsett om det handlar om din fader eller din moder eller någon annan och du skolen icke låta någon promenera rakt över dig.
2015-01-22
Varje morgon när jag ska lämna min son på skolan erfar jag en klump av ångest i min mage när vi passerar över den stimmiga skolgården. Det är ingenting jag är bitter över, jag accepterar det som en del av min historia, att känslan från 1986 kommer tillbaka som om alla dessa år aldrig hade flutit under broarna, som om jag plötsligt förvandlas till en tyst skugga som i illasittande inrökta kläder långsamt rör sig över skolgården i hopp om att vara så osynlig som möjligt så att de inte ska upptäcka mig, med rädslan gnagande i magen, som ett vilt och panikslaget djur.
Sedan börjar ropen höras från alla håll:
- Hej Anton!
- Vem var det?
- Nils i trean.
- Hej Anton!
- Vem var det då?
- Ebba i sexan.
- Anton! hej!
- Och det där?
- Edvin i fyran.
- Hej hej Anton!
- Det då?
- Lilly i tvåan.
- Hej Anton ska vi leka sen?
- Det?
- Sixten i ett A.
Och när vi når klassrummets dörr springer Lukas med öppna armar mot honom och omfamnar honom hårt och säger:
- Ja tänker inte släppa dej min kompis!!
Det slutar alltid med att jag lämnar skolgården, med ett leende på läpparna, jag får njuta sekundär delaktighet och popularitet, och det är inte så illa det.
Sedan börjar ropen höras från alla håll:
- Hej Anton!
- Vem var det?
- Nils i trean.
- Hej Anton!
- Vem var det då?
- Ebba i sexan.
- Anton! hej!
- Och det där?
- Edvin i fyran.
- Hej hej Anton!
- Det då?
- Lilly i tvåan.
- Hej Anton ska vi leka sen?
- Det?
- Sixten i ett A.
Och när vi når klassrummets dörr springer Lukas med öppna armar mot honom och omfamnar honom hårt och säger:
- Ja tänker inte släppa dej min kompis!!
Det slutar alltid med att jag lämnar skolgården, med ett leende på läpparna, jag får njuta sekundär delaktighet och popularitet, och det är inte så illa det.
2015-01-21
Till min egen förvåning är jag uppenbarligen mycket bra på att ragga arbetsgivare till jobbrekryteringsmässor. De andra myndigheterna som är involverade uttrycker en extrem svårighet med att få napp hos arbetsgivare och jag undrar lite varför och varför det är så lätt för mig, kan det kanske vara så att de, i egenskap av myndighetspersoner, uttrycker sig på byråkratiska medan jag anpassar mitt språkbruk efter den jag talar till?
Eller så har jag bara en stor talang för att få näringslivet på min sida.
Eller så har jag bara en stor talang för att få näringslivet på min sida.
2015-01-18
Några riktigt dåliga bilder av mitt hem.
Här skapar mitt undermedvetna sina Hollywoodmanus varje natt.
Några av mina böcker bor här. Ja. Jag har läst alla. Don´t hate me ´cause I´m intelligente. Ööh...
Min sons rum.
Mitt kök.
Min soffa där jag hittar på alla mina chenanigans. Den ser inte mycket ut för världen och det är den heller inte, den börjar braka ihop och kommer förhoppningsvis att ersättas med en ny men den är min och vi har haft många väldigt bra och väldigt dåliga ögonblick tillsammans.
Du å ja C2H5OH, du å ja.
Det är en direkt dålig idé att sätta sig på en cykel när man befinner sig i en relativt hög grad av berusning, just sayin´. Dock insåg jag just detta när jag plötsligt hittade mig själv i en snödriva, således gick jag de resterande 6 kilometerna hem, för senni så är det att på något högst märkligt vis är jag alltid kapabel att fatta rationella beslut även under intoxinering, det är det som är så jobbigt, men i detta fall bra, med min hjärna, att den aldrig upphör med sin tankeverksamhet ehuru neuronerna dansar livfullt vid för högt intag av C2H5OH men de förmår ändå träda fram och strängt säga: HÖRRÖ! Du ska inte cykla just nu, kliv av!
Nu är det inte så att jag har för vana att cykla omkring full som en skumtomte, till mitt försvar besökte jag en vän och jag hade tränat relativt hårt alldeles innan och endast inmundigat en smörgås, meningen var att vi skulle äta men vi glömde bort det, således den koncentrerade halten av etnanol i blodet.
Ehrm. Nåväl.
Förresten, låt se om jag kan avkoda formeln C2H5OH utan att googla... hmm... 2 kolatomer, 5 väteatomter, syre och väte. Is that right?
Nu är det inte så att jag har för vana att cykla omkring full som en skumtomte, till mitt försvar besökte jag en vän och jag hade tränat relativt hårt alldeles innan och endast inmundigat en smörgås, meningen var att vi skulle äta men vi glömde bort det, således den koncentrerade halten av etnanol i blodet.
Ehrm. Nåväl.
Förresten, låt se om jag kan avkoda formeln C2H5OH utan att googla... hmm... 2 kolatomer, 5 väteatomter, syre och väte. Is that right?
2015-01-16
2015-01-15
Charlie Hebdos satir vs. oändligheten
Muslimer i Turkiet är upprörda över att en tidning i Turkiet har publicerat Charlie Hebdos satir och jag bara...
Kan ni inte sluta med det här nu? Allihop? Rasister, extremister, islamister, kristna terrorister, nazister, hatare, mobbare hela massan! Om ni ändå kunde skapa er lite perspektiv, om ni ändå kunde få uppleva en färd ut, utanför er egen värld, ut i kosmos, där den lilla blå planeten gnistrar som en underbar juvel av liv, en oas av multiexistens, på vilken vi alla har förmånen att få leva, skyddade mot det mörka, giftiga och oändliga kaos som omger oss ända in i evigheten. Om ni ändå kunde se, känna och förstå detta att vi är så oerhört små och isolerade, att vi är helt beroende av varandra, av att ta hand om varandra, av att utvecklas tillsammans, oavsett härkomst och åsikt, om ni ändå kunde se det absurda i ert eget beteende sett i detta oändliga perspektiv.
Jag önskar er alla den insikten.
Kan ni inte sluta med det här nu? Allihop? Rasister, extremister, islamister, kristna terrorister, nazister, hatare, mobbare hela massan! Om ni ändå kunde skapa er lite perspektiv, om ni ändå kunde få uppleva en färd ut, utanför er egen värld, ut i kosmos, där den lilla blå planeten gnistrar som en underbar juvel av liv, en oas av multiexistens, på vilken vi alla har förmånen att få leva, skyddade mot det mörka, giftiga och oändliga kaos som omger oss ända in i evigheten. Om ni ändå kunde se, känna och förstå detta att vi är så oerhört små och isolerade, att vi är helt beroende av varandra, av att ta hand om varandra, av att utvecklas tillsammans, oavsett härkomst och åsikt, om ni ändå kunde se det absurda i ert eget beteende sett i detta oändliga perspektiv.
Jag önskar er alla den insikten.
2015-01-14
2015-01-13
Det är liksom: oh my god why can't you just shut the fuck up!
Jag blir spyfärdig på min egen bekräftelsekåthet och mitt outsinliga behov av att göra mig hörd. Jag ångrar definitivt inte mina duster med rasisterna, jag säger bara att jag är less på mitt eget ego-babbel, TYST, liksom, jag är ett "offer" för Facebooks like-missbruk. Jag borde checka in på facebook rehab.
Jag tror visst att jag har mycket och många bra saker att säga, jag måste bara inte säga vad som helst i tid och otid.
Så gör er beredda på en kaskad av mundiarré här i stället. Er lyckans, lyckans ostar!
Jag blir spyfärdig på min egen bekräftelsekåthet och mitt outsinliga behov av att göra mig hörd. Jag ångrar definitivt inte mina duster med rasisterna, jag säger bara att jag är less på mitt eget ego-babbel, TYST, liksom, jag är ett "offer" för Facebooks like-missbruk. Jag borde checka in på facebook rehab.
Jag tror visst att jag har mycket och många bra saker att säga, jag måste bara inte säga vad som helst i tid och otid.
Så gör er beredda på en kaskad av mundiarré här i stället. Er lyckans, lyckans ostar!
2015-01-12
Snoppen får gärna dansa
Älska eller hata Alex Schulman men ibland är han så jävla rolig att jag frustar av skratt och så spot on i sin lysande cynism.
Älska eller hata Alex Schulman men ibland är han så jävla rolig att jag frustar av skratt och så spot on i sin lysande cynism.
I natt vaknade jag av den mest fruktansvärda känsla... ni vet vilken jag menar... den där när man är alldeles kall i ansiktet men ändå svettas som en häst medan magsäcken gör fruktansvärt ont när den kramar ihop sig och gör sig redo för att tömma ut allt sitt innehåll likt en brandspruta med fel på ventilen. Det första jag tänkte var "Nej! Inte en sjukdag till!" det andra jag tänkte var "Det här kan inte stämma, A borde ha varit sjuk först?" sedan låg jag fullkomligt blickstilla i 10 minuter och andades och sedan... försvann det.
?
Jag förstår inte vad det annat var än den gamla goa kompisen Calici, men hur kunde det försvinna igen i så fall? Var det för att jag inte gav efter för magens skrikande attack? Eller ar det magkramp orsakat av någonting annat?
Vi lär aldrig få veta det mina vänner. Vi kommer att leva i ovisshet för resten av våra liv.
?
Jag förstår inte vad det annat var än den gamla goa kompisen Calici, men hur kunde det försvinna igen i så fall? Var det för att jag inte gav efter för magens skrikande attack? Eller ar det magkramp orsakat av någonting annat?
Vi lär aldrig få veta det mina vänner. Vi kommer att leva i ovisshet för resten av våra liv.
2015-01-11
2015-01-10
Bara för det känner jag ett stygn av förväntansångest varje gång jag öppnar den förbannade bajsboken, inte för att rasisten ska ha skrivit något mer hatiskt utan för att min styvsyrra ska ha reagerat på sitt snedvridna sätt. Än så länge är det tyst. Kusligt tyst. Hon brukar reagera per omgående men kanske, bara kanske, passerar denna storm obemärkt.
Det är ju ganska sjukt... att jag ska känna så när jag är fullkomligt oskyldig med rätten på min sida i tredubbel bemärkelse. Hmm... jag borde nog fundera ett varv till på det som jag skrivit i inlägget här under.
Det är ju ganska sjukt... att jag ska känna så när jag är fullkomligt oskyldig med rätten på min sida i tredubbel bemärkelse. Hmm... jag borde nog fundera ett varv till på det som jag skrivit i inlägget här under.
2015-01-09
En annan grej, nu när vi är inne på ämnet vänskapsrelationer på ett sätt som bara jag begriper hähä; ja alltså, vänskapsrelationen är ju som vilken relation som helst, ändå gör man, eller man och man, jag, aldrig "slut" med vänner.
Ibland kanske man, okej jag då, stannar upp och belyser relationen i fråga och tänker; varför är jag fortsatt vän med den här personen - egentligen? Om vi egentligen inte har någonting gemensamt, bara några ytliga saker, om vi, eller jag, umgås med den personen för att det har blivit så efter en förvisso trevlig initial fas men om det har resulterat i att vi är för olika som personer och det har visat sig att vi inte ger varandra någonting av vikt - varför ska man, jag, då låta det fortgå? Det kanske går att jämföra med ett förvisso lugnt och tryggt förhållande som är rätt innehållslöst och tomt på mening, som bara rullar på för att det är bekvämt och invant. En relation där den ena parten tycker mer om den andre medan den andre i tysthet känner att där inte finns det utbyte som den egentligen önskar sig samtidigt som den ändå tycker att den ene är en bra människa.
Snurrar jag till det?
Kontentan av det hela är att jag undrar varför man inte gör slut med vänner. Å andra sidan kanske det är "snällare" att låta det rinna ut i sanden, i alla fall när det inte handlar om kärleks- och förälskelsekänslor, men nä, jag tycker faktiskt att det är ännu taskigare att bara låta det blekna bort, särskilt om vännen i fråga tycker om en väldigt mycket och vill ha en fortsatt relation och så ignorerar man den bara utan en förklaring om varför man beter sig eller inte beter sig som man gör.
Tja. En liten fundering bara.
Ibland kanske man, okej jag då, stannar upp och belyser relationen i fråga och tänker; varför är jag fortsatt vän med den här personen - egentligen? Om vi egentligen inte har någonting gemensamt, bara några ytliga saker, om vi, eller jag, umgås med den personen för att det har blivit så efter en förvisso trevlig initial fas men om det har resulterat i att vi är för olika som personer och det har visat sig att vi inte ger varandra någonting av vikt - varför ska man, jag, då låta det fortgå? Det kanske går att jämföra med ett förvisso lugnt och tryggt förhållande som är rätt innehållslöst och tomt på mening, som bara rullar på för att det är bekvämt och invant. En relation där den ena parten tycker mer om den andre medan den andre i tysthet känner att där inte finns det utbyte som den egentligen önskar sig samtidigt som den ändå tycker att den ene är en bra människa.
Snurrar jag till det?
Kontentan av det hela är att jag undrar varför man inte gör slut med vänner. Å andra sidan kanske det är "snällare" att låta det rinna ut i sanden, i alla fall när det inte handlar om kärleks- och förälskelsekänslor, men nä, jag tycker faktiskt att det är ännu taskigare att bara låta det blekna bort, särskilt om vännen i fråga tycker om en väldigt mycket och vill ha en fortsatt relation och så ignorerar man den bara utan en förklaring om varför man beter sig eller inte beter sig som man gör.
Tja. En liten fundering bara.
Snart kopplar jag ur mig från nätet för evigt
Ibland får jag en sådan lust att bara dra ur sladden till hela jävla cybercirkusen. Jag tycker nu inte synd om mig själv som Birro, det är inte synd om mig på något sätt eller vis och jag sätter mig själv medvetet i situationen och jag ser inte mig själv som "det fria ordets partisan" eller "en hatad förkämpe för frihet" - jag blir bara så infernaliskt TRÖTT ibland för det känns som att simma motströms att "diskutera" med personer som inte vill diskutera, alltså ORKA HÅLLA PÅ egentligen, för de vill inte lyssna, de vill inte bolla tankar, de vill inte få sina åsikter ifrågasatta, de vill inte hålla sig till sakfrågan, det de vill är att sprida sin äckliga rasism.
Så tänker jag. Sedan går det väl en dag eller två och jag är på´t igen för jag kan inte hålla min mun stängd när brunskjortor mobiliserar mitt framför mina ögon. Så jag får skylla mig själv, helt enkelt.
Så tänker jag. Sedan går det väl en dag eller två och jag är på´t igen för jag kan inte hålla min mun stängd när brunskjortor mobiliserar mitt framför mina ögon. Så jag får skylla mig själv, helt enkelt.
Att Anders Breivik mördar barn är mer okej
En av de mest sjuka och häpnadsväckande åsikterna i facebook-rasistens tråd var att det är mer OK att Breivik dödar barn än att ISIS gör det.
Har ni hört på maken till makalös dumhet??!
Jag fick aldrig någon förklaring till detta tankesätt annat än att jag var dum i huvudet etcetera.
Har ni hört på maken till makalös dumhet??!
Jag fick aldrig någon förklaring till detta tankesätt annat än att jag var dum i huvudet etcetera.
Lyssna, vi måste prata.
Om rasismen i Sverige.
Jag är som tidigare sagt inte förvånad för den har alltid funnits inkognito, den enda skillnaden mellan då och nu är att den har fått ett legitimt ansikte i form av SD, vilket har gjort att den nu kan krypa fram från under alla stenar och visa sitt fula tryne i fullt dagsljus.
Men! Jag är förvånad över det vitglödgade hat och den brutala ilska som bultar i rasisternas hjärtan. Riktigt förvånad.
Ni ser; jag mottog mitt första riktigt otrevliga hatmejl igår efter att ha deltagit i en diskussion på facebook. Om hatmejlet i fråga hade kommit från någon random jeppe så hade jag inte brytt mig nämnvärt, men nu är det så här att detta hatmejl kom från min styvsysters bästa kompis, denna bästa kompis addade mig som vän på facebook efter att vi hade träffats och umgåtts flera gånger tillsammans med min syrra. Det är viss skillnad att ta emot hat från okända jämfört med att ta emot det från någon som man har umgåtts med utanför cyberrymden och som dessutom är ens systers bästa vän.
Nå. Jag är inte här för att tycka synd om mig själv á la Markus Birro, det jag vill säga är att jag är chockad över den extrema ilskan som dessa personer hyser, denna ilska är så stark att den tar över allt vad rim och reson- och framför allt allt vad hyfs heter.
Diskussionen i fråga började när min ovan nämnda facebook-vän delade en av sina vänners inlägg saxat från Fria Tider, ett rasistiskt inlägg alltså, det handlade om terrordådet i Paris och det faktum att dessa terrorister fått muslimska anhängare, vilket i facebookrasisternas ögon betyder att hela den muslimska befolkningen är barnamördare och terrorister. Jag kommenterade då att även Anders Breivik har anhängare och han är också terrorist men vit och kristen vilket inte gör oss andra vita och mer eller mindre kristna till terrorister.
Då tog det hus i helsike. Som ni vet så kan rasister inte ta en saklig diskussion, de kan definitivt inte ta ett intelligent och ifrågasättande argument, därför att det som bär upp deras åsikter är inte logik och tankeprocesser, det är rädsla, okunskap och som sagt en oerhörd ilska, så när rasisters argument tryter så går de till personangrepp. Det som hände då var att jag försvarade mig mot att bli kallad "patrask", "Blåögd kommunistjävel", "idiot" etcetera.
Plötsligt får jag ett mejl från facebook-vännen där det står ungefär: "Hej Anna... Jag tycker att det är otroligt pinsamt och fel av dig att gå in och kommentera så här bland MINA VÄNNER så jag skriver nu till dig: sluta för fan nu! JAG SKÄMS FÖR DIG!!! Du är en äcklig person!!!!!".
Jag svarade hårt och förvånat på det mejlet, utan att själv gå till personangrepp, eftersom det var en facebook-vän, men si det gick inte hem så personen de-friendade mig. Och lika glad för jag var det men gladast var nog antirasisten i mig.
Det enda som nu gnager i mig är att även om min styvsyster inte är rasist, så är hon... kanske inte så hemma på alla områden och hon kan ibland ha en snedvriden lojalitet vilket kan leda till att hon nu i sin tur blir apsur på mig på grund av det här och inte vill kännas vid mig något mer.
Jamen så bra då, tänker ni, varför ska du ha en sådan styvsyster? Då är du väl bättre utan? Och ja det har ni rätt i, men ingen vill ju förlora en vän och särskilt inte på grund av sådana omständigheter, men ni har rätt, det har ni. Dock har hon inte sagt något än, så jag bidar min tid i tystnad.
Jag är som tidigare sagt inte förvånad för den har alltid funnits inkognito, den enda skillnaden mellan då och nu är att den har fått ett legitimt ansikte i form av SD, vilket har gjort att den nu kan krypa fram från under alla stenar och visa sitt fula tryne i fullt dagsljus.
Men! Jag är förvånad över det vitglödgade hat och den brutala ilska som bultar i rasisternas hjärtan. Riktigt förvånad.
Ni ser; jag mottog mitt första riktigt otrevliga hatmejl igår efter att ha deltagit i en diskussion på facebook. Om hatmejlet i fråga hade kommit från någon random jeppe så hade jag inte brytt mig nämnvärt, men nu är det så här att detta hatmejl kom från min styvsysters bästa kompis, denna bästa kompis addade mig som vän på facebook efter att vi hade träffats och umgåtts flera gånger tillsammans med min syrra. Det är viss skillnad att ta emot hat från okända jämfört med att ta emot det från någon som man har umgåtts med utanför cyberrymden och som dessutom är ens systers bästa vän.
Nå. Jag är inte här för att tycka synd om mig själv á la Markus Birro, det jag vill säga är att jag är chockad över den extrema ilskan som dessa personer hyser, denna ilska är så stark att den tar över allt vad rim och reson- och framför allt allt vad hyfs heter.
Diskussionen i fråga började när min ovan nämnda facebook-vän delade en av sina vänners inlägg saxat från Fria Tider, ett rasistiskt inlägg alltså, det handlade om terrordådet i Paris och det faktum att dessa terrorister fått muslimska anhängare, vilket i facebookrasisternas ögon betyder att hela den muslimska befolkningen är barnamördare och terrorister. Jag kommenterade då att även Anders Breivik har anhängare och han är också terrorist men vit och kristen vilket inte gör oss andra vita och mer eller mindre kristna till terrorister.
Då tog det hus i helsike. Som ni vet så kan rasister inte ta en saklig diskussion, de kan definitivt inte ta ett intelligent och ifrågasättande argument, därför att det som bär upp deras åsikter är inte logik och tankeprocesser, det är rädsla, okunskap och som sagt en oerhörd ilska, så när rasisters argument tryter så går de till personangrepp. Det som hände då var att jag försvarade mig mot att bli kallad "patrask", "Blåögd kommunistjävel", "idiot" etcetera.
Plötsligt får jag ett mejl från facebook-vännen där det står ungefär: "Hej Anna... Jag tycker att det är otroligt pinsamt och fel av dig att gå in och kommentera så här bland MINA VÄNNER så jag skriver nu till dig: sluta för fan nu! JAG SKÄMS FÖR DIG!!! Du är en äcklig person!!!!!".
Jag svarade hårt och förvånat på det mejlet, utan att själv gå till personangrepp, eftersom det var en facebook-vän, men si det gick inte hem så personen de-friendade mig. Och lika glad för jag var det men gladast var nog antirasisten i mig.
Det enda som nu gnager i mig är att även om min styvsyster inte är rasist, så är hon... kanske inte så hemma på alla områden och hon kan ibland ha en snedvriden lojalitet vilket kan leda till att hon nu i sin tur blir apsur på mig på grund av det här och inte vill kännas vid mig något mer.
Jamen så bra då, tänker ni, varför ska du ha en sådan styvsyster? Då är du väl bättre utan? Och ja det har ni rätt i, men ingen vill ju förlora en vän och särskilt inte på grund av sådana omständigheter, men ni har rätt, det har ni. Dock har hon inte sagt något än, så jag bidar min tid i tystnad.
2015-01-07
Jag är seriöst less på att hela tiden vara den som blir utsatt men det är väl priset man får betala för att man inte slickar röv och låtsas som om personen är den mest intelligenta och genialiska människa som någonsin vandrat på denna jord. Jag kan inte förmå mig själv till sådant och då får man stå ut med att bli trakasserad eftersom man står ut från fåraskocken, antar jag.
2015-01-06
Be careful what you wish for, it might come true.
Är det fel att önska sig en magsjuka så att man får en gratis bantningskur?
2015-01-05
Ser ni de här tänderna? De hade inte vart hos tandläkaren på T I O skamfyllda år, TIO! Nå, tändernas ägare såg för sitt inre öga tjugo lagningar, rotfyllningar, utdragna tänder, löständer, en helt förstörd mun helt enkelt och idag var hon hos tandläkaren, gissa hur många hål hon hade?
Noll.
Där fanns inte ens början till hål eller spår av att hål någonsin funnits, där fanns inte ens tandsten.
Tack gener!
2015-01-03
Ja. Jag kollar på "war on drugs" på FOX
Man kanske skulle ta och ge sig in i odlingsbranschen? Det verkar åtminstone vara ganska lukrativt. Köpa en UV-lampa och några krukor. Stoppa ned några frön. Vattna. Observera hur det börjar spira och grönska.
.jpg)
Min far odlade faktiskt en planta i trädgården när jag var liten. Ja. Ni läste rätt. Han ville prova. Jag antar att lagen inte var lika sträng på den tiden. Eller så var den väl dold bakom vinbärsbusken bara. Plantan alltså, inte lagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)