En annan grej, nu när vi är inne på ämnet vänskapsrelationer på ett sätt som bara jag begriper hähä; ja alltså, vänskapsrelationen är ju som vilken relation som helst, ändå gör man, eller man och man, jag, aldrig "slut" med vänner.

Ibland kanske man, okej jag då, stannar upp och belyser relationen i fråga och tänker; varför är jag fortsatt vän med den här personen - egentligen? Om vi egentligen inte har någonting gemensamt, bara några ytliga saker, om vi, eller jag, umgås med den personen för att det har blivit så efter en förvisso trevlig initial fas men om det har resulterat i att vi är för olika som personer och det har visat sig att vi inte ger varandra någonting av vikt - varför ska man, jag, då låta det fortgå? Det kanske går att jämföra med ett förvisso lugnt och tryggt förhållande som är rätt innehållslöst och tomt på mening, som bara rullar på för att det är bekvämt och invant. En relation där den ena parten tycker mer om den andre medan den andre i tysthet känner att där inte finns det utbyte som den egentligen önskar sig samtidigt som den ändå tycker att den ene är en bra människa.

Snurrar jag till det?

Kontentan av det hela är att jag undrar varför man inte gör slut med vänner. Å andra sidan kanske det är "snällare" att låta det rinna ut i sanden, i alla fall när det inte handlar om kärleks- och förälskelsekänslor, men nä, jag tycker faktiskt att det är ännu taskigare att bara låta det blekna bort, särskilt om vännen i fråga tycker om en väldigt mycket och vill ha en fortsatt relation och så ignorerar man den bara utan en förklaring om varför man beter sig eller inte beter sig som man gör.

Tja. En liten fundering bara.