Det är liksom: oh my god why can't you just shut the fuck up!

Jag blir spyfärdig på min egen bekräftelsekåthet och mitt outsinliga behov av att göra mig hörd. Jag ångrar definitivt inte mina duster med rasisterna, jag säger bara att jag är less på mitt eget ego-babbel, TYST, liksom, jag är ett "offer" för Facebooks like-missbruk. Jag borde checka in på facebook rehab.

Jag tror visst att jag har mycket och många bra saker att säga, jag måste bara inte säga vad som helst i tid och otid.

Så gör er beredda på en kaskad av mundiarré här i stället. Er lyckans, lyckans ostar!