Världarna rulla och den väte- och heliumbaserade bollen på himlen steg ånyo över den blå planetens norra horisonter, en homo sapiens sapiens, en kolbaserad organisk livsform av honkön, öppnade de flärpar som täcker hennes ögonglober, steg upp ur den rektangulära plattform i vilken de flesta homo sapiens sapiens tillbringar sina medvetslösa timmar i någon slags biosfär av cellulosafiberbaserade, mjuka stycken som de lägger ovanpå sina kroppar, och gick in i vad de kallar "köket" vilket är en kammare inuti själva boplatsen där de tillagar föda av diverse slag, vanligtvis kött från andra landlevande varelser.
Honan öppnade ett långsmalt metalliskt rör genom att lyfta upp ett reglage och ur röret kom en väte- och syrekombination, av homo sapiens sapiens kallat "vatten", detta "vatten" lät honan rinna ned i en cirkulär behållare av metall vilken hon därefter placerade ovanpå en nästan fyrkantig, vit mekanisk apparat som alstrar värme ur fyra olika stora cirklar. Hon väntade tills "vattnet" hade nått cirka nittio grader Celsius innan hon tog, ur en annan cylinderformad behållare, ett brunt pulver vilket är frystorkade bitar av en växt kallad "kaffeböna" och den har, vid oralt intag, en uppiggande effekt på nervsystemet, pulvret hällde honan i en återigen cirkulär behållare med ett handtag på utsidan och sedan hällde hon även det väte- och syrebaserade ämnet i behållaren.
Därefter öppnade hon vad som föreföll vara någon form av förvaringsutrymme, det är cirka två meter högt och vitt och har två dörrar, en större ovan och en mindre nedan, bakom den större dörren fanns tunna skikt av en oorganisk smälta som var stelnat till fast form utan att ha kristalliserats och därför var genomskinlig,t ordnat i olika nivåer, på dessa nivåer, av homo sapiens sapiens kallat "glashyllor" fanns olika sorters föda, både animalisk och vegetabilisk. Den vita rektangelbehållaren var kopplad till en mekanisk apparatur vilket gjorde insidan av den sval, antagligen för att behålla kvaliteten på det organiska material för vilket det tjänar som värd. Honan tog fram ur detta utrymme ytterligare en behållare gjord av polyeten och en stelnad massa utarbetat ur höga landväxter, ur denna behållare hällde honan en vit vätska ned i tidigare nämnda behållare med handtag. Den vita vätskan är en proteinbaserad näring som produceras i däggdjurshonors körtlar som föda åt dess avkomma under dess första levnadsår, i detta fall kom vätskan från ett domesticerat klövdjur av homo sapiens sapiens kallat "ko".
När honan till synes verkade klar med sin dekokt gick hon till en avlång, vit tingest, klädd i samma cellulosamaterial som det i den biosfär där hon tillbringat sina medvetslösa timmar, i denna tingest som verkar vara någon form av viloplats under vakna timmar, placerade hon sin kropp och lät dekokten rinna in genom mundelarna och ned i det organ som processar och bryter ned föda och vätska.
Detta avslutar del ett av min observation.