Mio mao mjao

Som vanligt när morgonen kommit, fåglerne kvittra och jag slår upp mina gröna är min första tanke; "Vad har Blondinbella haft för sig idag?" och jag rister till av iver för att sedan slita till mig paddan och logga in. Good morning everibadi å färska fräscha scones, Damernas å ett glas nypressad apelsinjos ja ba kaffe kan man jönte dricka asså man får jö bruna tänner av de!

okej okej jag häcklar, SORRY FÖRLÅT!

Det vore dock... kanske skönare att tänka så än att ägna sin första morgonstund åt att undra vad Kurt Cobains sista tanke var innan han sköt sig i huvudet jag menar MORNING SUNSHINE! Hej Bergmansk sinnessjuka!

Vad som har tatt åt mig? Vadan dessa chenanigans-inlägg? Dunno. Ba fö'att lixåm.

Njut för fan av den digitala revolutionen

En annan grej med DDG Den Digitala Generationen är att alla plötsligt sitter med gamnackar över sina smartphones på pendeln. Att sitta och titta ut genom fönstret har bytt plats med tidigt nittiotal när någon kostymnisse drog fram en "yuppinalle" stor som en tegelsten och började snacka om att det ligger i pajpen och vad det nu kunde vara, det som förr var exotiskt har nu blivit norm och vice versa.

Ytterligare en annan grej är det uttryckliga kliande behov man känner när man sitter där och luffar fram och tillbaka, tillbaka och fram i en fullpackad vagn, begäret efter att "bara kolla fejjan", jag menar; varför då? Egentligen? Vad händer på fejjan som är så viktigt och brådskande att det inte kan vänta annat än att Stina har tagit en bild på sin lunch? Olle har köpt ett par byxor? Eva njuuuuuuuuuuuuuter av kvällens spinningpass? Krister njuuuuuuuuter av sitt perfekta liv. Berit NJUUUUUUUUUUUUUTER av att ysta ost, stöpa ljus, skrubba rent ugnen och byta blöja på ungarna- samtidigt? Njuuuuuuut! Njuuuuuuuuuuuuuuut! NJUUUUUUUT FÖR FAN JAG SA NJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!

Okej nu smög sig lite bitterhet in också men ni fattar. Vart var jag nu? Behovet av att kolla fejjan. Så meningslöst. Egentligen.

MVH

En som i nattmörket sitter lutad över sin lysande padda och inser ironin

Ännu en trivial ordprutt

Jag har beslutat att jag ska införskaffa 3 marvin. För övrigt kan jag inte sluta med att gå och nalla ur skåle med nötter på fikabordet. Jag undrar om marsvin äter nötter? Slut på meddelandet.

a

Hejsan. De senaste 4 dagarna har jag haft vansinnigt ont i högerarmen när jag ligger ner, även fast jag ligger på vänster sida, det gör fasanfullt ont emellanåt. Tja. Det var allt jag hade att säga. Typiskt den digitala generationen, generation DI, att säga något fast man inte har något att säga, bara för att man kan. Ibland blir jag bara så trött, på bloggen, på mig själv, på folks ändlösa mundiarré men jag är en lika god kål(bajs)supare så egentligen borde jag knipa käft. Suck.

Festprissen (?) rapporterar

I did it again. Festade alltså. En kompis kom förbi på ett glas, som blev två, som blev fler och plötsligt gick vi till magget, vårat sunkhak, ett hat-älskat förortshål i väggen, eller mjaä så hemskt är det inte om man bara vill dansa och tjoa, vilket skedde. Sedan gick vi hem i nattens kristallklara kyla och jag somnade klockan fyra änd her aj äm, krispig och hurtfisk med rosiga kinder, pigg som en nötskrika om våren.



Noooooooooooot!

Usch.

Otäcka robotar

http://io9.com/pentagon-invests-10m-to-make-this-scary-robot-silent-a-1404529445

Det här gör mig mörkrädd - på riktigt! Ni kanske inte vet (hur skulle ni kunna det?) att jag tycker att robotar i allmänhet är väldigt otäcka och detta bekräftar varför; this is scary!! Jag skulle kissa på mig om jag mötte en sådan ute i skogen

potatisstickan

Jag kan inte få mig själv att begripa hur hon står ut med honom? En vuxen, välutbildad kvinna? med en "man" som är lika anal som ett snålt barn och beter sig som en omogen tölp rörande ett armband i plast som han tror har kommit bort hemma hos mig varför han skickar sms efter sms om var jag ska leta och när, man skulle kunna tro att det är en gammal släktklenod i guld som har gått förlorat men nej och orsaken till att han ger mig kommandon är att han är övertygad om att jag är en kleptoman, att jag konstant ljuger och så vidare. Varför han tror det? Jo, för att när vi var uppe i att separera så hände det sig att jag en dag gick igenom kökslådorna och delade upp det mellan oss och packade ned min del i mina lådor, detta var kanske ett övertramp då jag borde ha pratat med honom innan men det rörde sig om saker som gamla saxar, potatissticka och rivjärn och han hade aldrig under våra 7 år tillsammans visat det minsta intresse för varken matlagning eller för dessa husgeråd. Han åt inte ens potatis. Så. Han kom hem från jobbet den dagen och upptäckte av en slump när han skulle hämta en kapsylöppnare att innehållet i lådornavar reducerat. Han började då gå igenom min låda och fann potatisstickan etc. och vid detta makabra fynd började han gorma om vilken liten kleptoman han levt med under alla dessa år, vilken lögnare jag var, vilken hemsk och förrädisk människa, vilken äcklig tjuv och så vidare medan han systematiskt packade upp rivjärnet och det andra och började gå igenom tingen för att dela upp dem ånyo. Han kämpade länge och väl för potatisstickan innan han vann den ska ni veta, denna ovärderliga släktklenod i rostfritt stål som han aldrig använt och som han aldrig skulle komma att använda - för han varke åt eller äter än i dag, potatis. Jag har till och med år efter detta roat frågat om han äter mycket potatis nu för tiden. Så. Därav ställer jag mig ytterst undrande till hennes val, hur hanterar hon detta? Vilken vuxen kvinna skulle stå ut med detta? Att jag gjorde det berodde på att jag för det första bara var 21 år och dessutom deprimerad när vi blev tillsammans och för det andra på att han inte var på detta vis överhuvudtaget när vi blev ihop, jag hade aldrig stått ut med det trots min unga ålder och mitt tillstånd. Det är inte bara mot mig som han beter sig analt, han har även gjort det i sådan grad mot ett par vilka var några av våra allra närmaste vänner att de inte ens vill hälsa på honom längre när de råkar på honom.

Kristian Gidlund och Kontraster

Det är bara i dödens närvaro som man verkligen förstår livets storhet. Jag skriver det för att jag har läst Kristian Gidlunds blogg, jag visste inte om hans existens förrän den upphörde och skapade rubriker, jag skriver det också därför att jag har upplevt just det, fast på ett annat sätt, jag har balanserat på dödens knivsegg och det är bara i dödens absoluta närvaro som man verkligen känner livet, det är då som man verkligen förstår att varje litet ögonblick av liv är ett underbart mirakel, att gå dyngsur och kall i snöslask är en fantastisk, levande upplevelse; bara det att jag kan gå, just här, just nu och känna allt det jag känner, det är allt man har längtat efter och allt man någonsin kommer att eftertrakta. När man sedan har turen att föras i trygghet och fortsatt leverne, då glömmer man fort. Det är så det ska vara. De säger; lev som om varje dag vore den sista och jag förstår hur de menar men livet är inte menat att levas så, livet är till för att lära och lära kan du inte göra i dödens ständiga närvaro. För väl där vet du allt. Och när du vet allt så behöver du inte längre gå i skolan.

Tack.

Tack, ex, för att du gång efter gång påminner mig om varför jag valde att lämna dig, för varje gång du gör detta blir jag alltmer säker på att jag gjorde helt rätt oavsett konsekvenserna.

20 livstider delat på en tredjedel.

Det känns konstigt men också befriande att när frågan uppstår såsom den alltid gör bland människor eftersom vi är intresserade av varandras liv och bakgrund, att svara ärligt och sakligt om mín traumatiska uppväxt och min traumatiska tonårs- och ung-vuxen-tid utan att överdriva, dramatisera, förminska eller försökna, bara liksom; så här var det, så här är det nu och så här hanterar jag det. Jag får varje gång jag gör det varma komplimanger rörande min enorma psykiska styrka samt beundran av att jag har gått igenom så många saker som gemene hen inte ens kan föreställa sig och att jag, trots detta, sitter här på jobblunchen framför dem, helt normal, anpassad till samhället, välfungerande och inte bara det; strävande, utvecklingssugen, modig, framåt, "cool" och säker. Det känns konstigt, befriande, rörande och glädjande. Min kollega sa idag: "Du har gått igenom typ 20 livstider inom loppet av knappt en tredjedels levnad".

Tänka tänka tänka tanka?

Hey there 2; du skulle underlätta för dig själv om du inte satt och tänkte på Förintelsen på morgonkvisten. Tror du att Blondinbella gör det? Kissie? Katrin Zytomierska? Nej just det.

Hey there. Ingen blev lynchad. Jag är således förvånad. Och glad.

Snart dags. R u ready? I´m ready.

I´m so stupid.

I´ll see you soon

Kära älskade bror
Jag hatar dig
Jag älskar dig

So they came for you

They came snapping at your heels
They come snapping at your heels



If you ever see this
But don't answer that



In a bullet-proof vest
With the windows all closed
I'll be doing my best
I'll see you soon

right on

Mitt undermedvetna visar mig sin konkreta symboliska tolkning av sexism; Jag befinner mig i en safaribil tillsammans med män och kvinnor, vi kör förbi attraktionen Marilyn Monroe, bilen saktar in och Marilyn struttar runt och agerar femtiotals pinuppa, slav under vårt betraktande, vi tar kort, begapar uppträdet och kör vidare mot nästa attraktion. Aint the subconscious brilliant?

Vaihelvete?!

Men... asså... jag och några få verkar vara de enda som ser det konstiga och kränkande i att en kvinna blivit filmad i underlivet av sin man medan hon sov, detta utan hennes tidigare uttryckta tillstånd.

Är det verkligen så att gemene hen tycker att detta är helt OK? Det kan bara inte vara sant! Snälla säg att det inte är sant??? Eller har jag hamnat i the Twilight zone?!

http://www.familjeliv.se/Forum-4-51/m71192838.html

SD tycker till.

Nu har idioterna i SD vaknat till också.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17540951.ab

Tiden är en snigel och snigeln är en kamp.

Jag upplever att tiden går ytterst långsamt idag, likt en motsträvig snigel flyttar den sig en seg sekund i taget och får alla dessa sekunder att kännas som en timme med sin motsträvighet. Tiden är en snigel, bröder och systrar, en snigel på ert öga.

What in the name of fuck?!

Vidare är det larvigt och barnsligt av trådstartaren att känna sig upprörd och kränkt över detta; herregud stackars karl! Ska han inte få filma sin frus nakna kön när hon sover?? Inte undra på att män är otrogna hela tiden! Dessa KRAV! Nej trådstartaren ska vara GLAD och TACKSAM över att han olovandes smygfilmar hennes könsorgan för det betyder ju bara att han tänder på henne, det är en komplimang! Han finner hennes kön sexigt och hon borde känna sig speciell för att han vill föreviga det på detta fina vis! Dessutom har han väl rätt att göra precis vad han vill med hennes kön när helst han vill, han är ju hennes make! Det hemska är att det är andra kvinnor som svarar så här.

Hjälp!

http://www.familjeliv.se/Forum-4-51/m71192838.html

Vad har vi lärt oss på familjeliv idag? Jo att det är värre att ens make tittar på porr på nätet än att han filmar ens nakna underliv när man ligger och sover.

VART ÄR MÄNSKLIGHETEN PÅ VÄG???!

Läs. Och begrunda.

asiatiska kvinnor

Romer

Alltså, registreringen av romer. Varför är samhället chockat?


Jag säger att registreringen är direkt fel och jag säger att den ger mig kalla kårar eftersom jag känner doften av pyrande skorstenar långt bort i 30-talets Tyskland och jag säger att det är bra att en sådan här sak kommer upp i ljuset, men jag säger också; varför är ni förvånade?


Smygrasism existerar i det svenska samhället varje dag bland högt och lågt, det är ingen nyhet, för visst har ni suttit där över fikat och pratat med era kolleger om romer och deras traditionella klädsel och hur de stoppar varor under kjolarna så fort de kommer in i en affär? Sedan agerar ni uppbragdt överraskade över att RASISM förekommer i Sverige och över att det förekommer hos, hör och häpna: POLISEN, som om ni aldrig någonsin hyst en endaste liten svart tanke om en annan folkgrupp, som om ni inte planerar att rösta på Sverigedemokraterna. Hycklare.


Jag är inte guds bästa barn och jag erkänner att jag har haft och har vissa fördomar om romer, men det finns en skillnad mellan att stå för det och att låtsas som om man är lika oskyldig som ett nyfött lamm. Jag är inte ett dugg förvånad eller ens chockad, smygrasism är ju vardagsmat, och jag är glad för att detta kom till daga eftersom vi, jag, nu får chansen att arbeta med våra fördommar, utvärdera dem, ifrågasätta dem och skrota dem.

Kopiatorh*ra

Det är opassande att mellan hårt sammanbitna tänder till kopiatorn väsa "Men utför jobbet din H*RA!!", va? För övrigt: S N A R K

Dagens... religiösa bild? Nåväl.

Instant karma

Ibland verkar karma omedelbart. Ska gå av tåget och en man sitter djupt försjunken i sin i:phone men kan omöjligen undgå att lägga märke till det faktum att jag behöver passera. Han sitter nedhasad med sina feta ben och blockerar vägen totalt. Kvinnan framför honom reser sig upp i ett försök att släppa förbi mig, jag pressar irriterat mot hans ben och ska just säga något när tåget stannar med ett ryck och jag far rakt in i nämnda man med hela kroppen. Då vaknar han till och tittar nästan indignerat på mig, ett elakt litet leende sprider sig över mina läppar när jag ser på honom "Oj. Ursäkta." säger jag utstuderat sarkastiskt och kliver av tåget.

Die you little fuckers

Jag till blomflugorna med Ajaxsprayen laddad och klar: "DIE BITCHES!!"

Fö ja e starkarrrrre än duuuuuuu, minns ni? Låten? Fame factory va? Eller Idol? 2003? Nähäpp.

"Vi har i alla fall något att falla tillbaka på, vi kan sluta våra anställningar i morgon om vi vill". Jupp. Om jag faller, faller jag. Hårt. Slår i golvet. Finns ingen skyddsmatta. Ingen backup. Inget team. Jag är mitt eget team. Allting står och faller med mig och bara mig. Jag känner ingen bitterhet över det. Längre. Jag kan inte uppehålla mig vid en sådan tanke, då underutvecklas jag. Men visst får jag en svindlande känsla när jag tänker på det, när jag tänker OM, som när man står på ett högt tak och tittar ned, det är samma otäcka sug. Där finns en viss sorgsenhet också. Över det som inte blev. Men som förvisso kan komma att bli i framtiden, det är synd att det inte hände förr dock. Jag gillar läget. Jag är starkare nu. Starkare än du.

Ett minne.

När jag gick i högstadiet var jag mobbad och klassad som tönt yada yada allt det där vet ni redan, men en period var de inne på att reta mig för allt som jag inte var, som ett slags sarkastiskt trakasserande, jag minns när jag fyllt 15 och en kille står i klassrummet och raljerar om att jag nu var femton och byxmyndig och frågar om jag hade börjat röka än, som de i (coola) gänget gjorde, hur jag rökte, var jag rökte etc. och han gav sig inte, han tyckte att han var hysteriskt rolig och tjatade: "Vad röker du Anna, röker du? Har du börjat röka nu? Har du blivit cool nu hähähähä? Röker du?" varpå jag, uttråkat vänder huvudet och tittar rakt på honom och svarar liksom en trött förälder kan svara en tjatig fyraåring: "Ja Mats. Jag röker. Pipa." och en sekunds tystnad uppstår innan hela klassen börjar skratta och Mats sa inte ett ord om rökning till mig någonsin igen. High five forna tonårs jag!

Dagens Jesusbild.

Träpanelernas mecka funnet!

Trä? Lite mera trä? Någon?

En plan utformades och föll på plats.

Hey there children. En konkret plan har tagit fasta i mitt sinne, den föll mjukt och självklart på plats likt en snöflinga som ansluter sig till en helhet av fruset vatten. Eh... Konkret plan, alltså. Planen gör mig exalterad. Jag vill studsa på stället likt en femåring som ska få lördagsgodis. Det är en härlig känsla att vara exalterad över sitt eget liv. Wiii...!

Dagens Jesusbild

För övrigt känner jag mig gravt uttråkad.

Erased.

Ang. killen: jag raderade inläggen. Även han är raderad, ur mitt känsloregister alltså. Bättre upp. Gör om gör rätt, inget strul, inget fuzz etc.

Dagens jesusbild.

Iritare

Jag är på dåligt humör idag.

fUn

Det finns en liten fördel med att vara bakfull, eh... och det är att man kan ligga på soffan en hel dag och fnissa åt gamla Simpsonsavsnitt, de från nittiotalet är roligast.

Hey there

Hey there. Jag har egentligen bara en sak att säga: jag hatar att vara bakfull. Det och att jag uppenbarligen är a good girl on her badest behaviour, men jag ångrar ingenting, jag förhåller mig okvinnligt självisk och Gud såg att det var gott. Typ. Jag kan också tillägga att om en kille har långt hår, alltså ned till midjan och en enligt mig mycket tilltalande rock-persona, då bör han inte tvätta sitt hår med rosendoftande schampo. Big. Turn. Off. Just sayin´. Inte så att han ska lukta tobak och svett, men han ska helst inte dofta... gulligt om ni hajjar mig. Eh. Ignorera mig. Jag återgår till mitt bakfyllestirrande. Uäk. 

Men, men, ja, ja, yada, yada etc.

Ibland önskar jag att man bara hade gett fan i det och skrikit: JAG ÄR KÄR I DIG DIN DUMMA FAN!

Den ser int mycket ut för världen men på, ouch!

Om man hittar den perfekta höstkappan trots att den är över bugdet då bara måste man köpa den va? Va? Va? MADDAFAKK!

Umänge.

Jag ska umgås med andra homosapiens i kväll efter det att de sprungit halvmaran i stan, vi tar väl nån öl på något söderhak, buissines as usual. Jag känner mig dock inte direkt upplagd för det men jag vet att det är precis och just det som jag måste göra; umgås med andra levande orgaismer i stället för med min motsträviga hjärna, vi kuckelurar bra ihop men ofta blir vi bara trötta på varandra, min hjärna och jag alltså.

Me vs. my brain.

Sometimes I just feel like Kurt.

Some day, you will ache like I ache

Beröm de grande

Min chefs sista dag i dag, den chef som jag tycker så mycket om och ser upp till, hon kom in till mig och frågade hur jag hade tänkt. Att jag borde börja plugga så att jag får ett kvitto på det och därmed kan komma in på en helt annan bana med helt andra förutsättningar för jag har en enorm kapacitet och är oerhört skärpt och intelligent, jag kommer bara att bli frustrerad och bitter annars om jag inte gör någonting av min förmåga och jag måste jobba på att tro på mig själv för hon gör det, väldigt mycket och önskar att hon i framtiden får höra att jag tagit tag i saken. Med andra ord: sitt inte kvar här och slösa bort det du har. Wow. Det var något av det finaste någon har sagt till mig, ever. Jag är alldeles omtumlad av hennes ord, rörd och stolt och generad och jag försöker ta det till mig med all min kraft, jag har hela tiden anat att det kan vara så med mig, att jag är så som hon säger men jag har inte fått höra det förrän nu, inte på det här sättet i alla fall. Oj.

Aiight

Ni kan andas ut, det löste sig med kollegan och hen var inte sur.

Jag har fått en ny telefon. Den är grön.

5:3

Asssssså... den här 5:2... ska man pröva den ällä? Jag tänker mig dock köra 5:3, ty jag skall alltid alltid vara värst bäst och duktigast. Nämen det känns lite fjompigt med bara 2. 2 är för mesar! Jag ska bara vräka i mig innehållet från en jordnötspåse först - utan att tugga *nomnomnomnomnomnomnom*

Emergency on planet... me

Help. Chipsoverload. Flottigt, grisigt, fettdrypande glufsande av chips förekommet i efterdyningarna av ett bantningsförsök. Tuggar fradga. Magsäck utvidgad till sopsäcksstorlek. Hunger. Ostbågar. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm!

Lillrumpan

Tänk att jag en son som går omkring och tappar mjölkisarna och är värsta långskånken så stor, hur gick det till? I bland vill jag bara skrika "STOPP! Stoppa tillbaka den där framtanden det är inte dags för dig att bli stor än min lilla söta bebisch!" men det går ju inte, förstås, tiden som vi upplever den är linjär.

It hurts so fucking much

Hey there children. Om ni har ischias och vill förvärra den, lyssna då på mig; köp några rullar tapet, en dunk klister och tapetsera, på egen hand, två stora fondväggar. Sätt er sedan i soffan och försök att resa er upp. Skriker ni av smärta? Bra! Då har ni lyckats! Bra jobbat!

Lactacyd

Jag tror inte det minsta på produkter som ska motverka finnar och jag har belägg för det. Som tonåring hade jag mycket finnar och jag provade allt från Clearasil till gud vet vad, jag gick till och med hos en hudläkare och fick en jätteburk med någon slags kräm som jag skulle smörja ansiktet med varje morgon och kväll samt en tub med en särskild salva som stack i huden. Ingen av de metoderna fungerade, överhuvudtaget. Så en dag var handtvålen slut och jag tog i stället intimtvålen Lactacyd i ansiktet. En vecka senare var alla finnar borta och de har inte återkommit sedan den dagen. så. Lactacyd. Skriv upp det ungar.

funktionalitet

Det stör mig att de alltid har små trekantsbikinis med minimala trosdelar och små, små sexiga toppar ur vilka brösten hotar att poppa ut vilken sekund som helst, jag förstår att de vill vara snygga i TV och yadayada men vafan varför har de inte FUNKTIONELLA badkläder på sig? Jag skulle inte kunna koncentrera mig om jag hade en tight liten push-up bikini på mig. Idiotin.

Tapetseri tapetsera

Eeeeeeeeeh... jag måste röja och tapetsera. Det var roligt och tillfredsställande att tapetsera och jag känner mig så stolt över att det blev så bra, jiiiiii ! Man kan om man vill, helt enkelt.