En annan grej med DDG Den Digitala Generationen är att alla plötsligt sitter med gamnackar över sina smartphones på pendeln. Att sitta och titta ut genom fönstret har bytt plats med tidigt nittiotal när någon kostymnisse drog fram en "yuppinalle" stor som en tegelsten och började snacka om att det ligger i pajpen och vad det nu kunde vara, det som förr var exotiskt har nu blivit norm och vice versa.
Ytterligare en annan grej är det uttryckliga kliande behov man känner när man sitter där och luffar fram och tillbaka, tillbaka och fram i en fullpackad vagn, begäret efter att "bara kolla fejjan", jag menar; varför då? Egentligen? Vad händer på fejjan som är så viktigt och brådskande att det inte kan vänta annat än att Stina har tagit en bild på sin lunch? Olle har köpt ett par byxor? Eva njuuuuuuuuuuuuuter av kvällens spinningpass? Krister njuuuuuuuuter av sitt perfekta liv. Berit NJUUUUUUUUUUUUUTER av att ysta ost, stöpa ljus, skrubba rent ugnen och byta blöja på ungarna- samtidigt? Njuuuuuuut! Njuuuuuuuuuuuuuuut! NJUUUUUUUT FÖR FAN JAG SA NJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT!
Okej nu smög sig lite bitterhet in också men ni fattar. Vart var jag nu? Behovet av att kolla fejjan. Så meningslöst. Egentligen.
MVH
En som i nattmörket sitter lutad över sin lysande padda och inser ironin