Mårrn ungar.
Drömmarna var snälla i natt.
Kände modet svikta i morse när jag borstade tänderna men så löft jag blicken och såg mig själv i ögonen och tänkte: "De är inte värda det".
Och så sitter jag ånyo här och solen gick upp idag också. Jag kan väl inte beskrivas som direkt munter men när livet bjuder en på en hög svårighetsgrad så måste man tugga i sig citronerna likt förbannat och då ser man ju sur ut.
För övrigt har jag aldrig varit så älskad i hela mitt liv, det finns en person som släpper allt den har för händer när den ser mig komma, springer allt vad den har över hela gården med ett stort, lyckligt leende på läpparna med armarna rakt ut som inför en omfamning.
Min son.