Mamma

Jag har så många tankar, jag vet inte var jag ska börja, vad jag ska göra. Du var den enda som kunde säga det. Säga vad jag skulle ta mig till. Och du hade alltid rätt. Nu är det enda jag har kvar det alltmer avklingande ljudet av din röst, så långt borta nu att jag inte kan höra orden. Och jag känner mig så ensam. 

Det börjar spåra

Det är när man börjar sitta och tänka att man är genialisk som det börjar bli farligt.

I natt drömde jag om min psykolog och i något skede var en älg inblandad. 

Diskborsten

En gång i duschen på badhuset närmade sig en gammal dam. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne att skrubba henne på ryggen, för hon hade svårt att komma åt där. Jag sa visst. Vem hjälper inte en gammal dam liksom. Men hon tog fram en diskborste. En smula förvirrad tog jag emot den och hade väl i det skedet inget direkt val. "Hårdare" sa hon "så ja, ta i lite!". Sedan började det långsamt spåra ur. "Lite längre ned!" hojtade hon. "Så ja! Lite till!" Och innan jag visste ordet av stod jag där och skrubbade en gammal dam på stjärten med en diskborste.

Jag tänker på det här varje gång jag rengör stekpannan.

Barfota

En vinter gick jag ut barfota på trappen. Det var fruktansvärt kallt. I Emil i Lönneberga blev man sjuk när man frös om fötterna. Jag stod där tills de domnade bort. 

Nästa dag hade jag inte blivit sjuk. Jag började gråta. Jag var så rädd för att gå till skolan. 

Snälla

kan vi klösa oss ur det här?

Rösten

 Vem är du som talar till mig? Kanske du som berättade att han fick ansiktet inslaget när han dog.