Dricker folköl i vredesmod.

Om livet ger dig citroner, gör lemonad.

Ett problem är till exempel att jag har kommit in på Litteraturvetenskap på Södertörn, men jag trodde att jag hade sökt till distanskursen men det hade jag naturligtvis inte och jag har samtidigt fått ett deltidsjobb mån-ons och jag kan inte hitta schemat för utbildningen någonstans, således flyter jag i limbo rörande vad jag ska ta mig till i frågan; arbeta och studera, bara arbeta, bara studera men kan inte pga jag har skrivit kontrakt med arbetsgivaren, detta leder mig in i en panik loop.

De fattiga, föräldralösa barnen i Guatemala som lever på andra människors sopor ba;
GO HOME AND CRY IN YOUR MANSION!!!

Sen är det det att världens i särklass sämsta begravningsbyrå: FUNERA har monterat fel gravsten på graven, grejen var den att ingen hade väl gått och trott att min mamma skulle dö 5 och en halv månad efter min bror, därför beställde vi en gravsten enkom för honom. Min mamma ville vila i samma grav som honom, så då avbeställde vi min brors sten för en ny där bådas namn får plats. Men tror ni inte att FUNERA har slipat och monterat den ändå? JO!

Vidare måste min brors deklaration skrivas på och skickas in - av min sk. far -  som vägrar att svara på mina meddelanden rörande detta och kommer det inte in några pengar på min brors konto så kan vi inte betala fakturan för begravningen.

Jag har i alla fall hälsan, det är alltid mörkast före soluppgången, efter regn kommer sol, frukt är naturens godis, om livet ger dig citroner - gör lemonad,  etcetera och så vidare.

God förmiddag världen!

Om jag hade ångest förut så kan ni kanske föreställa er den ångest jag erfar nu. Den är av episk proportion. Den gör mig elak mot de mina. Jag tycker inte om det. Problem kan endera göra mig vansinnig eller apatisk. Det finns inget mellanläge längre.

Och kom ihåg barn; när ni tror att ingenting kan bli värre, minns då, att det kan det, med extra allt.

God förmiddag!

Muntergöken

Jag är vilsen utan dina hjärtslag.

Min fina mamma.

Jag kan inte prata om min mamma än. Hon dog den 3 mars. Det är som att om jag pratar om henne, då validerar jag att hon faktiskt är död, jag har inte acceptera det, logiskt förstår jag det, men inte emotionellt. När ens mamma dör drabbas man av en slags existensiell sorg som är outhärdlig. Hon var den som gav en livet, som höll en till sitt bröst när man var helt hjälplös, ens mamma är synonymt med livet, hur kan den som gett en liv inte leva längre? Hur ska man ta in en sådan sak? Hur ska man lära sig att acceptera det? Jag tror inte att jag kan göra någotdera.
Jag kan inte prata om henne. Men jag kan skriva.

Mamma, jag saknar dig så. Jag är trasig utan dig. Jag måste kämpa för att ta mig ur sängen varje morgon nu när du inte finns. Jag drömmer om dig varje natt, du är hos mig och pratar, och varje morgon när jag vaknar är jag lika förvånad över att du är borta. Det känns som ett grymt skämt. Som om någon plötsligt skulle ringa och säga; haha! Gick du på det? Din mamma är inte död, hon lever ju! Foold ya!

Men den grymma komikern ringer aldrig.

Trött dator med virus.

På grund av halvåret sept 2016 - mars 2017 (min brors självmord, min mammas död, min missed abortion och mitt andra missfall) kan jag plötsligen bli mycket trött, pang, liksom, och då måste jag lägga mig ned och sova. Det är en förlamande hjärntrötthet som exploderar, eller kanske imploderar från ingenstans. Som om hjärnan bara orkar processa en viss mängd intryck och information. En trött dator med virus.

Låt mig få höra nu. Låt mig. Låt mig. Låt. Låt. Lålålålålålålåt.

Hur mycket på en skala 1 - 1000 har ni saknat mig?

SMÖRJ MITT EGO SMÖRJ MIG MED MARGARIN OCH BREGOTT LÄGG SEDAN SKINKA OCH OST OCH 2 GURKSKIVOR PÅ MIG.

*PIP!*