Äntligen!

"Kärleksmums" ska vara gjorda med en svkätt kaffe i glasyren, annars är det inte äkta "kärleksmums" dagens konditorier gör dem uteslutande UTAN kaffe, vilket är fel. Äntligen fann jag en äkta och därför inmundigade jag den som vore den Kristi lekamen ehuru jag är ingen android vilken saknar impulser, dessvärre, det står er fritt att tolka.

Snark.

Hejsan. Ja äj väjdens sötaste hund - ever. Hej då.

Förvisad.

Den lilla filuren som jag bara får låna i dag gör något med mig; hon tar bort min ensamhet. En tyst kommunikation sker oss emellan och det är ständigt närvaron av ett annat medvetande, i hundformat förvisso, som håller ensamheten utanför ytterdörren, jag föreställer mig den som en ljusgrå varelse utan ansikte, liknande gubben på övergångsskyltarna och nu sitter den ute i trapphuset och väntar men kan inte komma in.

Trubbnos.

Det ligger någon i min fåtölj!

 Nej det är inte en avsågad kroppsdel det är hennes tuggben, eller tjo det är ju förvisso en avsågad kroppsdel men äh det var inget.

Natural born dog whisperer?

Jag är hundvakt för första gången i dag. Det första hunden gjorde var att kolla ranghierarkin. När hon testat mig x antal gånger utan annan effekt än att jag lugnt och bestämt sa "Ner" så goddtog hon att jag är chefen. Nu verkar hon orolig över när jag försvinner ut ur rummet, hon följer efter mig och sitter och tittar på mig när jag diskar etc. kanske är det för att jag nu är hennes flock och flockledare och därför måste hon veta var jag är hela tiden. Nu ligger hon i min fåtölj och sticker med jämna mellanrum upp sitt übersöta huvud för att kolla vad jag gör, hon är den sötaste hund jag någonsin sett, i mitt tycke.

Hur tråkig är jag på en skala?

När jag öppnar mitt Google:

Stänga ned eller ej.

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska ha bloggen kvar eller inte. Jag frågar mig varför jag har den och jag kommer fram till att det är för att skrivandet är som en kroppsfunktion för mig; obetvinglig, det måste bara göras, det bara är, en oseparabel del av mig liksom hungern. Måste jag skriva det offentligt då? Mjaä, det måste jag inte men alla, inklusive jag, har ett visst mått av bekräftelsebehov, mitt är ganska litet i jämförelse med gemene mans men visst vore det fint om jag blev uppmärksammad på grund av mina ord men det är inte huvudorsaken till att jag valt ett socialt media för att uttrycka mitt behov, huvudorsaken är att det är ett väldigt praktiskt och dessutom layout-fint sätt att spara mina texter på, som ett litet hem i cyberrymden.