Tjee-naaaaaaaaa lääge ba´rå?

Waaaazzuuuuup niggahz?

Den sista, flimmrande semesterveckan har infunnit sig, ehuru jag upplever ej någon ångest, ty min semester har varit... en mildare besvikelse, dock har jag uppskattat friheten och tiden med min son. Nu skiftar jag sinnelag mot förändringens tidsera, något måste, ska, hända, små nyfödda bollar rullar mot sina mål och jag tror nog att de ska finna mål, det jag behöver nu är tålamod och, som ni kanske vet, är jag inte världens mest tålmodiga person, det kommer att bli den största utmaningen den närmsta tiden; att idka tålamod och fokusera på målet, eller målen egentligen.

Tja, vad föreställde ni er? Jag är en sjukt envis jävel.