Ni vet när någon har sagt något roligt som man har skrattat hysteriskt åt och sedan kommer man att tänka på det på pendeltåget eller på ett jobbmöte eller i kön på ICA och skrattet bara bubblar ut och man försöker att hålla det tillbaka men ju mer man försöker desto mer måste man skratta?

Varför är det så? Är det något slags förbjuden frukt-effekt?