http://www.familjeliv.se/Forum-4-362/m72048468-1.html

Ett ord: wow.

Det finns såna här människor, som ligger vakna om småtimmarna och grubblar och grubblar över vilken klass de hör hemma i. I min, starkt humanistiskt präglade sinnevärld är detta fullkomligt absurt, för mig är det som att bevittna en freakshow, för hur kan man inte respektera alla sina medmänniskor oavsett vad de har för bakgrund och livsstil? Förstår man inte vad det säger om en själv när man inte kan göra detta, se allas lika värde bortom tingens och utbildningens värld?Det som slår mig med häpnad är att det faktiskt finns personer som inte förmår respektera eller se sina medmänniskors lika värde bortom ting och klass och som därmed heller inte förmår se vad det säger om dem själva personligen. Förbluffande i all sin otroligt inskränkta dumhet!

Min kompis var inte arg, det var ett missförstånd, hon mådde tydligen illa.

Jähepp. Go´jul då.

Apropå fylleryck, det är intressant det där, alla har väl fått det någon gång, så även jag, även om det var en oherrans massa år sedan, man kan göra något helt bisarrt knasigt som man aldrig skulle komma på tanken att göra i nyktert tillstånd och när man väl blir nykter så fattar man inte hur man kunde göra något så vansinnigt fånigt och pinsamt, man förvandlas till ett barn typ och stratar gräl om en tomat eller slänger iväg någons hamburgare (ja, det har hänt, jag slängde iväg en kompis hamburgare mitt i en tugga, hehe, varför? Dunno. Fylleryck de lux som sagt).

...och bakfylleångesten. Uäk. Var ute på lokal i går. Jag tror att min kompis är arg på mig :( det gör ångesten värre. Vi satt och pratade med en kille, hon var, tja, kraftigt förfriskad och babblade så där som kraftigt förfriskade kan göra så jag sa ett par gånger, skämtsamt, att han inte skulle lyssna på henne för att hon hade druckit, så plötsligt en stund senare mitt i samtalet säger hon: "Jag tar ingen skit" och killen tittar frågande på henne " Va? Vad menar du? Från mig eller vad? Sa jag något dumt?" frågar jag, men hon svarar inte. Jag släpper det och en stund senare går vi, när vi står utanför och pratar med killen så vänder hon sig plötsligt om och springer iväg. Jag ropar efter henne att stanna men hon försvinner snabbare än blixten, jag ringer och messar henne flera gånger men hon svarar inte, till slut ringer jag hennes son bara för att kolla så att hon kom hem ordentligt.

Hon har inte hört av sig. Jag fattar ingenting. Sa jag något så hemskt? Jag kan inte minnas att jag sa något annat plumpt än att hon skulle lugna sig lite för att hon var så full? This is eating me up. Varför frågar jag henne inte, undrar ni, jo, jag ska, jag måste bara tänka lite. Herregud när jag läser detta så verkar det som om vi är värsta emo- tonåringarna i stället för två vuxna damer 30+ men ja... fylleryck ni vet. Skamligt.

Don´t you cry tonight.

Återförälskad i den här. Ah nittiotalets musik, kom tillbaka, du är saknad här i twerking Miley Cyrus-eran.

Och så mensvärken från helvetet.

Slut på meddelandet.

Vasen

Med en semiselfie avrundas denna stilla dag, ty natten är kommen, ugglorna hoa och vargarna... går på toa. I morgon är en annan dag, sjöng Christer Sandelin, den låten var inte riktigt fin, enligt mitt tycke och smak lät den som en bak, när denne med ett brak lägger ett helt tak, av välodlad gas så till alla god natt och räds ej något knas ty då kan det hända att er mosters vas trillar i golvet som gjord av glas och farmor i soffan gråter ty spilld är hennes ungdoms minne av kärlek till ett annat sinne, en liten mus som hette Klas och bodde i tidigare nämnda vas, för många år sedan gick han till vila men farmor ändå till minnet ila och nu är vasen sönder och kvar finns bara smutsiga bönder som sopar upp skärvorna

Ähum

över och ut

Julefrid, utan svid, för det kan bli svid, utan glid... eeeeh... wtf? What kind of sick christmas-rim was that?

Three down three to go.

Jag hatar, jag HATAR verkligen att höra ekot av min egen röst när jag pratar i telefonen, jag hatar det så mycket att det går bortom begreppet hat, jag måste med våld kväva impulsen att lägga på rakt i örat på personen. Varför gör telefongudarna så mot en? Och varför roar de sig med att på fullsatt pendeltåg sätta på högtalarfunktionen i samband med att jag svarar och sedan fnissande ordna så att funktionen låser sig och inte går att stänga av? Vad får de ut av detta djävulskap? Eller är det menat att ses som en liten spontan KBT-övning i det stilla? Då vill jag säga så här: låt mig förifaen själv välja när jag vill KBT´a, capish?! Vänliga hälsningar Demonriden

Det tar emot att skriva det men: LOL

Cat

Vinterkräksjukan - anorektikerns önskedröm

För övrigt har jag gått ned 2 kilo till 59,8 - viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii !!!

Nähä. Om man skulle våga sig på lite fast föda då?

Myyyyyyys!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Asså jag vet inte varför jag är så galet överallergisk mot folk vars statusuppdateringar lyder: "Långpromenad med hunden i regnet idag, supermyyyyyyyyyyys myssss myyyyys, sen hem å städa skafferiet såååååå myyyyyyyyyyyyysigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :) :) :) Nu ska jag å mannen äta makaroner vardagsmyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys!!!! Yippeeee!!!! Wooooooow! Såååååååå MYSIGT MYS MYS MYS MYYYYYYYYYYYYYYYYS!"

Nu tänker ni per automatik " hon är avundsjuk, annars funnes det ingen orsak till irritation" men det är en direkt felaktig slutsats ty jag svär; ens om jag kände så personligen så skulle jag aldrig varken säga så eller skriva så i en status för jag skulle bli så provocerad av mina egna ord att jag skulle klippa till mig själv. Varför? Då. Jag antar att jag finner det, även om man faktiskt känner så, absurt onaturligt, överkäckt och hysteriskt att ständigt uttrycka detta MYS med fyrtiofem utropstecken och nittionio leende smileys, det är inte naturligt, det är störande. Man dkulle kunna däga att jag till och med "hatar det" gud förbjude.

Emotionell de Lux

Jag blir alltid väldigt emotionell när jag är mycket sjuk (undrar varför?) vilket innebar att jag satt och bölade i en kvart när Attis pappa hade hämtat honom, tidigare grät jag till en reklam (!), det intressanta med upplevelserna var att det inte kom några tårar, bara lite fukt, jag är alltså så uttorkad att jag inte kan frambringa tårar. Huh. That was a first.

Mirakeldieten

Dagens intag av föda: tre tuggor vitt bröd, fyra klunkar youghurt, en pepparkaka, två glas vätskeersättning. Viktnedgång: -1,5 kg.

Sjukdrömmar

Man drömmer sjukt skumma drömmar när man är sjuk, bland annat var jag på maskerad med nazister i trettiotalets Tyskland och Hitler gjorde stor entré utklädd till kvinna komplett i ögonskugga, klänning med fransar och fjäderplym på huvudet och när han trädde in blev det en fanfar och alla nazistgeneralerna jublade, Hitler började dansa och jag skakade på huvudet i absurd förfäran och viskade till en osynlig kompis: "Hur kan de ha maskerad medan det pågår bara några kilometer härifrån??" men DET menade jag förintelsen.

Fett salt och mineraler tack!

Och något som vagt och fjärran påminner lite om hungerkänslor börjar långsamt göra sig hört och vad är det första jag tänker på? Biopoppcorn. That is wierd. Kanske för att det innehåller:
Energi 414 kcal


Protein 10 g

Fett 14,5 g

Mättade fettsyror 4,3 g

Kolhydrater 55 g

Fibrer 11 g

C-vitamin 0 mg

D-vitamin 0 mcg

Folat 14 mcg

Järn 3,1 mg

Zink 0,1 mg

Kalcium 5 mg

Och så saltet då. Fett, salt och mineraler. Allt det som Calici sett till att totalt rensa ut ur varje skrymlse av kroppen.

Klorinsanering in progress.

Hela skiten måste tvättas

Tvätthögen efter monstervirusets besök. Efterarbetet är inte enkelt ty allt som går att tvättas måste tvättas, helst på 90 grader och då menar jag allt; lakan, täcken, kuddar, överkast, madrasskydd etc. vidare måste allt som går att torkas av torkas av med en stark blandning av klorin och vatten; handtag, kranvreden, mobiltelefoner, allt som någon har tagit i, sedan måste tandborstarna kokas och all mat i kylen slängas för noro- calici är virusens virus, forskarna beundrar dess genialitet och viruset kan bland annat leva utanför kroppen i 2 veckor efteråt, kanske på ett handtag eller ett bestick eller liknande, i tålmodig väntan på nästa värd eller på samma värd som tidigare när dennes tillfälliga immunitet har ebbat ut.

Om jag inte led av akut vätskebrist skulle jag försöka pressa fram några tårar.

Ja för det blev min tur, oooo ja, det blev verkligen min tur, en underbar liten calicifest.

Vinterkräksjukan de Lux

Vinterkräksjukan. Av den allra värsta sorten. Jag vidhåller att av de "normala" sjukdomarna och med normala menar jag icke-farliga/dödliga etc. så finns det absolut och bestämt ingenting värre än det. Det är direkt fruktansvärt. Illamåendet. Smärtan. Krampen när kroppen desperat viker sig dubbel i konvulsioner för att få ur sig minsta lilla matrikel av vätska och ingenting kommer och kroppen krampar och krampar och man kvider i vånda och när det äntligen avtar ligger man på det iskalla badrumsgolvet och kippar efter luft innan men till slut, skakande, återvänder till sängen där man i ångestfylld vånda vrider sig fram och tillbaka i väntan på nästa attack och den kommer, långsamt, som stigande tidvatten med sitt absurda illamående och sin värk men man kan inte kräkas än, man vet att man bara har att uthärda tills kroppen själv ger tecken att det är dags. Fy fan! Dagarna efter kan man inte ens dricka vatten och när man dricker det rinner det bara rakt igenom, ingenting får stanna kvar och det är så vansinnigt äckligt och man är så svag att man inte ens förmår uppbåda styrkan att öppna en burk cocal cola, vilket enligt myten ska hjälpa mot magsjuka. Må Gud skona er från detta ungar. Fy fan, tvi och helvete.

Snälla. Låt det bli min tur nu då så att jag får det överstökat. Kom igen. Kom igen! Kom då!!

Det finns liksom ingen plats för gnäll.

Vad gör man om man inte har körkort och ingen familj eller släkt som kan hjälpa en och man är ensam med ett magsjukt barn? Tja det är bara att sätta sig på bussen med barnet för att åka och handla och hoppas på det bästa. Ibland blir allt sju resor värre när man är ensamstående, ja och utan anhöriga då. Jag känner mig inte bitter dock jag bara konstaterar det och deklarerar att mitt liv ibland har en högre svårighetsgrad än de flesta andras, som min psykolog skulle ha uttryckt det på den tid det begav sig (hm?), det spelar ingen roll om man så har fyrtiograders feber och läcker ur samtliga kroppsöppningar, det är bara att pallra sig iväg till ICA liksom, inget gnäll, bara gör and so on and so forth och världarna snurra och solen går opp och det blir en ny dag och den dagen blir en mycket bättre version än gårdagen. Typ. Ish.

Jag låter lite självisk märker jag, jag är framförallt lycklig över att Atti har slutat kräkas och till och med fått behålla en hel drickyoghurt men det tar jag för så självklart, att jag är lättad för hans skull, att jag inte reflekterar över att skriva det.

Bödeln: "Nästa!"

Nu vet jag inte om det är vitpepparkornen som gör att det bubblar och värker lite i magen eller om det är min tur nu *skriker i vanmakt*

Klorin klorin du är så fin

Hur sanerar man då efter herr Calicis besök för att försöka förhinda återinsjuknande och att andra smittas? Förutom att tvätta kuddar, täcke, överkast, rubbet i 90 grader så dammtorkar man även hela hemmet med klorinblandat vatten, dörrhandtag, kranvreden, möbler, allt som går att torka inklusive golven, sedan vädrar man igenom lägenhetens alla rum, när det är klart lägger man sig i fosterställning och ber till gud med stela, skräckslagna läppar.

Okej nu överdrev jag en smula men ovanstående stämmer, förutom bönandet.

Houston, we're goin' down

T minus nine and counting. Gissar på i natt men troligast natten mot måndag då min helgade lekamen är envis och kampfrisk gentemot diverse inkräktare av mikroskopisk storlek ehuru en önskan är att det må drabba kvickt, helst per omgående, så att det överstökas. En annan önskan är att det må välja den nedre regionen som nödutgång ty det är mer skonsamt än versionen ovan vilken är lika med att lida plågsamma kval i 30 minuter mellan omgångarna i flera timmar i streck utan nåd.

UPPFINN FÖRFAEN ETT VACCIN MOT DETTA DJÄVULENS PÅFUND - NU!

7:7

...om en ska vara positiv in absurdum så har jag en alldeles gratis 7:7 bantningskur att se fram emot i och med att jag efter kräkfester inte kan inmundiga annat än ett halvt smörgåsrån om dagen i en hel vecka efteråt. Yeeey... You lucky, lucky bastard.

Det där med huskuren att ta 15 vitpepparkorn, funkar det eller...? *torkar bort vitpeppar från ansiktet efter att som en hungrig hund glufsat i mig 2 kilo korn direkt från burken* mamma, hjälp...

MVH
Kräksjukeångest

The power of Christ compells you!!!

Calici är på visit. Denna gång utstuderat sadistisk. Endast en imbecill tror att den ska kunna undkomma efter nattens uppkastningskarneval av sällan skådat slag, snarare har nedräkningen till eget mysigt litet WC-marathon börjat. Det värsta är väntan, det är som jag föreställer mig att en politisk fånge känner det i väntan på tortyren och calici fnissar ondsint och förväntansfullt och viskar "snart är det din tur... vänta bara... för dig kommer det att bli ÄNNU VÄRRE hehehehe..." 

Fader vår som är i himmelen helgat vare ditt namn ske din vilja i himmelen så och på jorden *vrider radbandet mellan kallsvettiga fingrar*

Jag blir så jävla sne ibland, när han vill skuldbelägga mig för saker och ting som om han själv vore den ofelbara föräldern: FUCK YOU är allt jag har att säga.

Hej, jag skriver inte så ofta nu, jag antar att jag inte har så mycket att säga för närvarande, livet rullar på helt enkelt. Lovelife is lookin´ good, right now. Jobbet är... jobbet. Jag är... jag (eh?) närå. Lite så.

En ska va iklädd rött när de vankes julebord.

förfan

Jooo jag vet att jag är en perfekt människa och allt det dära. Närå. Jag vill bara säga att det irriterar mig när folk har miljarde blinkande, hoppande bilder runt inläggen i sina bloggar, inuti sina texter samt sjutusen trehundra trettio tre blinkande, hoppande smileys efter varja avslutad mening. VARFÖR DÅ vill jag gasta, DET RÄCKER MED EN FATTA! :) :) :) M:) :O) :) :) :) :) :) :) :)

Jag insåg just att jag är utmattad. Jag känner ofta att jag är mycket starkare än de flesta, vilket också stämmer men jag glömmer bort att jag också är människa, därför driver jag mig själv för hårt och skoningslöst, jag plöjer fram som en maskin, oöervinnelig. Jag är ingen maskin. Jag är en människa av kött och blod. Jag måste våga ta mig rätten att stanna när jag jobbat över sent om kvällen flera veckor i streck

Man undrar ju.

Innan jag skriver det ja tänker skriv vill jag inleda med att jag inte har gått och blivit frireligiös eller så, ni vet ju hur mycket jag... inte gillar dylika företeelser. Nåväl.

Det finns något magiskt med livet. Man kan inte lura livet eller ödet eller universum eller den Store Delfinen eller vad man nu vill kalla det, det spelar ingen som helst roll hur mycket du har lurat dig själv ens en gång, du kan gå omkring och vara fullständigt övertygad men livet ser rakt igenom dig som vore du en transparent fryspåse (eh?) och du blir bitter och arg och sur och besviken på ödet och på att det inte ger dig någon utdelning nu när du verkligen är redo.

När man verkligen är redo, på riktigt, att ta emot, när man verkligen känner det utan tvivel att nu kan det få komma, i vilken färg, form eller skepnad det än vill, välkommen hit, du är mottaglig och då släpper du garden och tänker ödmjukt att må det komma som komma vill.

Och då, först då, kommer det.

Mmmmmm nutella och tuggade tuggummin.

Nutellasmörgås med tuggade tuggummin på, någon? Någon? Ingen?

Vad är det för fel på er; Gordon Ramsey har faktiskt gett den här rätten sjuttom Michelinstjärnor! Hrmpf! *fnyser förorättat*

L u u u g n d e t g ö r b a r a l i t e o n t

Talar med dov Kristina Lugn röst:
- J a g  m å s t e  s m a k a  p å  b a r n b e n e t... g e  m i g  b a r n b e n e t... d e t  ä r  i n t e  f a r l i g t, j a g  v i l l  b a r a  t u g g a  l i t e... s s s s c h... v a r  i n t e  r ä d d... d e t  g ö r  b a r a  l i t e  o n t... l u g n  d e t  ä r  i n t e  f a r l i g t... (han skrattar så han kiknar med skräckblndad förtjusning)

Ser traumatiska barnaminnen i framtiden.