Pinsamma möten i februarislasket.

Var på ett möte nyss som var mycket awkward och spänt, det var som att dra ut en tand, genant, pinsamt och motsträvigt. Den andra parten ville inte samarbeta och var högst fientligt inställd.

Men solen går upp i morgon också.

Avskum.

För varje krogbesök förlorar jag ytterligare lite av min tro på kärleken.

Jag förvånar mig själv igen

Råkade på den här gamla låten idag och förvånades av att jag, fortfarande, tror detta. Alltså, jag kan fortfarande känna den där solgula, självklara glädjen, trots allt som har hänt. Jag antar att det är det som är min välsignelse i det här livet. Thats gotta be good for something.

Brimful of Asha

Men ja vad hände? Med bra musik? Sedan 90-talet finns det inte mer. Typ.

Djävla k*kbord!!!

Försökte montera ett helvetes djävla fittbord från IKEA, där förlorade jag lite av dagens godmodighet med diverse fula obsceniteter.

WTF?

"Libresse, we know grafitti"

God morning world!

En ny dag bröt sig igenom mörkret. Solen lämnade Kina och rullade ut den blå manteln över den frusna marken i norr, smekte den stela marken med gula fingrar och letade sig in genom en liten springa i min persienn. jag steg upp efter en natt av sorgesamma drömmar om min kära mormor med det vita håret som inte finns mer i den här världen, gjorde en kopp kaffe och trodde att jag skulle vara låg men det visade sig vara precis tvärtom, min telefon ringde och jag lät positiv. Det förvånade mig.

Nu är jag här.