Nu har gårdsmaffian stormöte där ute. De sitter i klunga över sina kaffekoppar och göder varandras bekräftelsebehov genom att tala illa om allt och alla som inte ingår i deras väl utvalda grupp av supremitet. De iakttar i tystnad med stickande ögon. Iakttar och dömer.
Men jag bryr mig inte.
Nej det där var lögn, för om jag inte brydde mig på riktigt då skulle jag ju inte sitta här och författa en text om det, eller hur?
Jag bryr mig på så sätt att det är en obehaglig situation att möta denna tystnad och dessa blickar varje gång som jag går ut genom min port, det är en liten stressfaktor, vidare bryr jag mig på så sätt att det är så väldigt fånigt, en grupp fullvuxna människor har valt ut varandra till att stå över gårdens övriga kreti och pleti som gör allting fel enligt deras mått mätt och de begriper inte själva det infantila i det.
Jag har läst någonstans att intelligens kan mätas i hur många steg som man kan ta ut ifrån sina egna tankar, det vill säga om man har förmågan att kunna tänka på sina egna tankar "utifrån", analysera dem och utvärdera dem och sedan tänka på de tankarna, och så vidare.
Somliga är inte skapta på så vis att de har möjlighet att göra så, tänka på sina egna tankar i flera steg och ur flera synvinklar. Det är ofta sådana som bildar gårdsmaffia.
Nu låter det som om jag själv anser mig vara suprem, hahahahaha, det gör jag verkligen inte, snarare tvärt om, jag är däremot ute och far efter en förklaring till detta beteende som en del ägnar sin tid åt, för att det intresserar mig. Jag inser ju att om man inte har kapacitet att tänka på sina egna tankar, då kan man ju inte rå för det, men är det en ursäkt för att kunna bete sig lågt och larvigt? Nej. Men det är en förklaring.