Hejåhå den stora tristessen har gripit mig, jag är en person i behov av daglig intellektuell och social stimulans, ehuru jag är dålig på att ha tråkigt, jag avundas de som har gjort detta till sin konst.
Jag försöker att tänka att hallå; tänk på vad alternativet hade varit, du hade suttit där och hatat varenda minut i en aldrig sinande flod av mekanisk leda kryddat med kränkande särbehandling och ja då känns det förvisso en aning bättre, ändock.
Jag får väl göra som en ung nyutexaminerad psykiater så ihärdigt försökte få mig till: skaffa en hobby. Nää. Jag ska inte håna hen, det var bara det att hen inte hade psykiatri i blodet om man uttrycker det så, hen var en textboks-psykiater om ni förstår vad jag menar.