Till min glädje och stolthet (och till förvåning över en blott sexårig vidsynthet) utspelade sig detta på Väsby station när vi passerade tiggaren i gången;
- Mamma! Vänta! Vi måste ge till dom som inget har!
- Ja, så klart, vad vill du ge?
- Dom mynt som du har.
- Här, ta dem.
- Mamma, jag har pengar i min sparbössa, nästa gång ska jag ge han alla dom pengarna, för han har inget eget hem.
- Jag älskar dig.