Jag lunchade med min favoritkollega i torsdags (han är 58 år) och under lunchen kom en bekant till honom (60 år) och slogs sig ned hos oss. Samtalet vände då till att bli, i brist på ett bättre ord, gubbigt. Det talades om golfrundor, näringslivet och bilar och detta gubbkalas toppades med klassiskt gubbskratt.
Efter en stund ursäktade jag mig (av tristess) och sa att jag tänkte ta min lunchpromenad.
- Akta dig för fula gubbar höhöhöhö (gubbskratt)!
- Oroa dig inte, jag åt just lunch med en.