- Hej Anna, välkommen, lägg dig tillrätta.
- Ska jag ligga ned?
- Ja. Vi gör så här.
- Som på femtiotalet?
- Hur menar du nu?
- Femtiotalet, när de låg i en terapisoffa.
- Hm.
- Oj, vilken hal soffa.
- Hal?
- Ja, glidig, liksom.
- Glidig?
- Jag halkar på den.
- Är den hal för att den är... glidig?
- Ja. Vad är det du inte förstår??
- Det finns ingen anledning att ha en sådan otrevlig ton.
- Förlåt, förlåt, men det är irriterande att du bara upprepar med en fråga på det jag säger hela tiden.
- På vilket sätt finner du det irriterande?
- Nu gör du det igen!
- Ja.
- Skulle inte du bli irriterad?
- Om jag skulle bli irriterad?
- Skulle du bli irriterad?
- Om jag skulle bli irriterad?
- Skulle du bli...
- Okej, du har gjort din poäng. Vad jag skulle bli eller inte bli är ovidkommande i det här sammanhanget.
- Jaså ja.
- Nå. Vad vill du tala om idag.
- Jag känner inte för att tala alls nu. Jag är för irriterad.
- Vi har tidigare talat om strategier för dig att släppa dina hangups. Använd dig av ett sådant verktyg nu.
- Okej. Visst.
- Vad vill du tala om idag?
- Jag har plötsligt blivit besatt av Marilyn Monroe.
- På så sätt. Och hur yttrar sig denna besatthet?
- Jag kan inte sluta googla om henne, eller se dokumentärer och filmer.
- Är detta störande för dig?
- Nej inte direkt.
- Men det är ändå en tillräckligt stor avvikelse eftersom att du vill ta upp det idag.
- Avvikelse och avvikelse... Det handlar väl inte om just Marilyn Monroe egentligen, det handlar om att jag har ett mönster av att med jämna mellanrum bli besatt av personer eller händelser.
- Vilka slags händelser syftar du på då?
- Mord.
- Mord?
- Ja, svenska mord, jag läser fup'ar och obduktionsprotokoll och sådant.
- Är det därför du är intresserad av Marilyn Monroe, för att du vill veta hur hon dog?
- Nej. Jag är bara intresserad av henne som människa.