Var nyss med om någonting mycket pinsamt. Jag sitter vid mitt skrivbord och vad jag antar är chefens mobil börjar ringa, HÖGT och LÄNGE, varpå hen, som sitter vid konferensbordet i rummets mitt vänder sig till mig och säger, vänligt förvisso: "Det verkar som om det ringer!" varpå jag svarar: "Ja det verkar som det!" och sedan fortsätter jag att skriva på datorn, undrandes i mitt stilla sinne varför i all sin dar hen inte svarar i sin telefon.
Telefonen blir tyst i en halv minut. Sedan börjar den ånyo att ringa, HÖGT och ÄNNU LÄNGRE. Jag får nu en olustig känsla av att chefen inte förstår, av någon konstig anledning, att det är hens telefon som ringer, utan MIN, och att det är jag som vägrar att svara och vägrar att stänga av ringandet och att jag, till synes nonchalant och kaxigt bemött detta med ett nippigt "Ja, det verkar som det!".
Då kommer gudskelov en annan chef lommande och frågar om det är hens telefon som ringer "Nej" säger hen och tittar på mig och jag tittar tillbaka, chef 2 säger då "Det är min telefon jag måste ha glömt den på mitt bord när jag var och lämnade det där pappret", "Jaha" säger chef 1.
TA BORT DET JAG VILL INTE!