De där match.com-träffarna, alltså, förstå vilken hästmarknad! Alla dömer alla utifrån vikt, längd och tändernas kvalité, en veritabel normsammankomst där alla har kaninpuls av stress för att passa in och vara normala och ha rätt kläder, rätt jobb, rätt liv, rätt status, gud jag får ångest bara jag tänker på det. Jag får nästan lust att gå på en sådan träff, iklädd mina gamla säckiga mjukbrallor med ett storpack Sertralin i ena handen och en påse grill i den andra å ba: RAAAAAAP! Är det här den här jävla träffen är elläh? *prutt*

Jag tror att jag skulle få mången dejt erbjudanden, tror inte ni det?