Jag fattar inte varför mitt undermedvetna tjafsar om det där för i vaket tillstånd skulle jag inte reagera särskilt på om de skulle få barn, jag menar visst det skulle stinga till lite att han "vann" eller hur man ska uttrycka det, det skulle kännas lite sorgligt, som om en era gick mot sitt slut men jag skulle ingalunda bli upprörd eller arg eller panikslagen.
Möjligen är drömmen en symbol för någonting annat; att jag upplever mig sitta fast i det gamla (barndomshemmet) och att alla andra (exet) lever vidare i ett nytt liv (barnet).
Jag ska utforska denna nya dröm vidare.
Andra återkommande drömmar jag har är:
- Att jag är i mitt barndomshem, alla har gått och lagt sig och jag släcker lamporna men de tänds hela tiden av sig själva, slutligen kommer jag till ytterdörren och den är trasig och går inte att låsa trots att jag desperat försöker fixa den och det finns ett mörkt hot där ute som kan ta sig in om inte dörren är låst.
- Min mamma låter min pappa flytta in hos henne och han super och jag vrålar åt henne med mina lungors fulla kraft om hur fel det är och varför gör hon så här och så vidare men hon hör mig inte. Ibland skriker jag samma saker åt min pappa och även att han ska dra åt helvete, sticka hem, fuck you och allt det där.
- Jag blir jagad av helikoptrar.
- Jag tar mit fram genom att sitta på knä på en slags skateboard, denna skateboard kan uppnå hisnande hastigheter men detär bara jag som gör så och jag orsakar oönskad uppmärksamhet genom mitt konstiga färdsätt.
- Råttor jagar och attackerar mig.
- Mina kontaktlinser är stora som mindre assietter.